Upp-och-ner-vända världen
Tomt på balkongen och balkonginredningen i vardagsrummet.
Balkongrenovering under en månad man inte vill annat än att sitta på balkongen när man är fast i lägenhetshelvetet. Det är min vanliga tur det. Det går visserligen snabbt men fan i helvete vad sur jag blir när hantverkarna inte är här 7 prick, äter lunch, fikar eller bara allmänt inte klättrar på ställningarna utanför.
Sommar
Pär Johansson är alltså den man som grundade Glada hudik-teatern och som pratar om utvecklingsstörda och normalstörda. Bara det är så himla härligt....normalstörd, vilket bra ord.
Jag älskar "sommar", det är väldigt intressant att lyssna på olika människor och vad de har att säga om livet. Det behöver inte alls vara någon kändis som man är ovanligt förtjust i för att det ska vara intressant att lyssna på.
Pär Johansson visste jag knappt vem det var innan radiosändningen men gud vad bra det var.
Och hans ord om att allt inte behöver vara så jäkla perfekt hela tiden, det finns andra värden som glädje som betyder någonting var så bra.
Lyssna!
Förbannade VM
Den kunde ha varit ok att titta på om inte om hade varit.
Mål som döms bort när det är mål eller tvärtom, offsider som blåses felaktigt alternativt inte alls.
Vuxna män som ligger och vrider sig i fejkade plågor trots att man ser på repriserna att de knappt blivit träffade av en vindpust ens (var är de gula korten för filmning?).
Det här med filmningarna adderar verkligen en extra plåga till fotbollen. Jag klarar inte av att se fjollor ligga och grimasera för ingenting. Varje gång skriker jag, ställ dig upp för fan (oavsett riktig smärta eller ej). Och det här med bårarna som kommer in i tid och otid...så fjantigt.
Och bristen på mål och andra händelser. Jag kan bli skogstokig över kommentatorer som blir alldeles till sig när någon skjuter tre meter över. Jag menar tre meter!!! Det är ju inte ens i närheten och absolut ingenting jag blir exalterad för.
Fotboll är görsköj att spela själv (om ingen kapar benen på en) men det är alldeles för trist och frustrerande som TV-sport.
Och kan ingen stoppa det där jäkla tutandet.
Tårtkalas
Tårtan skulle vara en present till midsommarvärden/födelsedagsbarnet men då han tyvärr blev sjuk så fick vi fira midsommar på annat ställe och tårtan fick åka in i frysen till ett senare tillfälle.
Till skillnad från Viktorias och Daniels tårta är det bara en våning bestående av tre lager.
* chokladbotten
* vit chokladmousse
* jordgubbsmousse
Överdraget är gjord av marsmallows + florsocker och är en typ av sugarpaste, smakar alltså inte så mycket. Blommorna är gjorda av samma och utskurna på frihand, därav ojämnheten.
Det var inte så knivigt att få på locket som man kan tro
Det var däremot oerhört svårt att fota tårtan så att färgerna återspeglade verkligheten.
Småstad, storstad
Men ibland saknar jag ändå de där specialgrejerna. Som nu, tänkte ge mig på att göra en tårta och ville ha lite grejer som man kan göra tårtdekorationer med. Finns inte någonstans i hela Skövde (vad jag kan utröna av google). Det finns ju att beställa från nätet men då tar det ju några dagar innan man får hem det och det har jag inte tid med. Clas ohlssons och Biltema och allt vad det är i all ära, men jag saknar de små speciella butikerna.
Bröllopet
Det var så vackert och de var så fina ihop.
Och Daniels tal var så mycket mer personligt än jag någonsin vågat hoppats på. Och pappa Westling var ju en underbar talare. Kungens tal var fint det med, om än något formellt.
Och brudklänningen var fantastisk och hon var så fin, så fin Victoria.
Roligast var säpovakterna såklart som fick sig en rejäl motionsrunda där i kortegen. En halvtimmas löprunda med kostym, kostymskor (specialare hoppas jag) och kevlar. Det kräver sin kondition.
Nu är jag givetvis fullt övertygad rojalist. Vem vill ha en unken president när man kan få sagoprinsessor, utsmyckade hästar, guldbåtar, kristallkronor och slott. Jag ger blanka fan i om det är odemokratiskt (dock har vi valt en riksdag som kan avskaffa monarkin men inte gör det, det borde ju vara halvdemokratiskt i alla fall).
Och Viktoria är ta mig tusan inte livegen, hon får välja vem hon vill gifta sig med och hon får till och med välja om hon vill bli drottning. Det finns något som heter abdikera. Det har en drottning redan gjort i Sverige en gång för länge, länge sedan.
Om feghet
Några var fulla som stryk, några var nyktrare, några var unga, några var gamla, några var män, några var kvinnor några pratade mycket, några pratade nästan inte alls men alla var likväl idioter.
De pratade illa om utvecklingsstörda, kallade en medarbetare på jobbet för utvecklingstörd för att hon tydligen pratade lite konstigt...men hon jobbade ju bra och var tydligen snäll. Det var bara det att när hon pratade så gick det ju tydligen inte alls att hålla sig för skratt (sagt av en 30-åring någonting men med ett sinne jag förmodar ligger på en 5-årings nivå). Det var nita svartingar på vägen hem och det var jävla bögar hit och jävla bögar dit.
Hade smutsiga skor uppe i sätet sådär som bara slöa tonåringar har.
Jag hade god lust att be dem fara åt helvete men jag är ju så feg så jag gjorde det aldrig. Jag vägrade prata med en av dem som prompt skulle prata med min kompis varpå jag blev kallad tråkig. Visst jag är gärna tråkig om man med tråkig menar, gillar inte skitsnack om bögar, invandrare och utvecklingsstörda.
Jag var så arg att jag nästan skakade när jag gick av tåget men ändå sa jag inte ett skit. Är det inte meningen att man ska säga ifrån när folk håller på sådär? Men jag har hört så mycket skräckhistorier om knivar och knarkade galningar så jag vågar inte. Och i en tågvagn har man liksom ingen möjlighet att komma därifrån.
Nu tror jag ju att de var rätt icke-våldsamma men man vet ju fan aldrig.
Dock hade jag exploderat om någon av dem hade tilltalat mig direkt och jag hade den perfekta repliken:
- Ni får ursäkta, men jag förstår faktiskt inte så mycket av vad ni pratar om, jag är nämligen lite lätt utvecklingsstörd!
Att jag vände bort huvudet med illsur min varje gång någon av dem ens så mycket tittade åt mitt håll kan ha gjort att jag inte blev tilltalad, så mycket fattade de i alla fall, idioterna.
Metaltown
Var ju på Metaltown i fredags. Är väl lite väl hård musik för min del men ibland är det kul att gå på nya grejer, se nya saker och träffa andra typ av människor än vad man annars brukar göra.
Priset var väl i saftigaste laget (850 spänn för en dag) men man betalar ju för så mycket mer än bara musiken.
Vi kollade in Sonic Syndicate, Raubtier, Coheed and cambria, Sabaton, Rammstein m.fl.
Tyvärr spelade 69 eyes samtidigt som Rammstein och då vara det bara välja mellan bra musik eller show. Vi valde show som i Rammstein som är ett enda stort skådespel. Mäktigast var naturligtvis när hela publiken skanderarade Du hast- Du hast mich .
Positivt med Metaltown:
* Trevlig stämning och inte alls lika mycket puttande och knuffande som det kan vara på festivaler.
* Kanonväder
* Mycket bra utbud av mat (det fanns allt från kebab till sushi)
* Hyffsat korta köer till toaletterna
* Säkert mycket bra musik om man är metalfrälst
*Mycket trevlig personal, som var trevliga även när de skulle utföra säkerhetskontroller (kolla igenom väska, känna på kroppen o.s.v.)
(* Platsen, frihamnen, är en mycket bra plats för festivaler, lätt att ta sig dit från stationen, stora ytor o.s.v.)
Negativt:
* 69 eyes som fick spela när Rammstein spelade, Jag gillar inte när man låter band spela på något undamskymt ställe medan huvudakten står på stora scenen. Man ska inte behöva välja.
* alkoholen (öl,vin,cider) som såldes smakade skit rent ut sagt. Jag brukar inte vara så petig, men vinet var i stort sett odrickbart, cidern hade en jäkligt äcklig bismak och ölen smakade utblandad.
* Inga pissoarer till killarna, hade kortat ner köerna och slaffset på bajamajorna rejält (fulla killar kissar utanför rätt mycket faktiskt)
* att man fick gå ut en helt annan väg än när man gick in. Skapade förvirring när vi skulle ta oss över bron tillbaka till stationen men å andra sidan fick vi en powerwalk som hette duga.
Allt som allt var det lyckat och gillar man hård musik så är det en kanonfestival.
Som sagt fint väder och härlig stämning
Dessertlangos som var goda men jag föredrar nog ändå den traditionella langosen med rädlök och grejs på
Ett tag var jag orolig över att vi aldrig skulle få se sångarens (i Coheed & cambria) ansikte, men en hårsnodd och vips var problemet löst. Han har i alla fall inte problem med tunnhårighet
Sabaton, det märktes att det var många som diggade detta band. Några i publikenhade fixat till samma outfit.
Jag diggade också även om musik liknande Hammerfall inte riktigt är min grej. (jag tycker att det lät likt hammerfall)
Och till slut 69 eyes som jag som sagt inte fick se för jag älskar denna låt.
Kändis
Om ni vill veta varför så är det bara slå upp SLA på sidan 30.
Det är femte gången mitt namn är med i tidningen (ja, jag håller räkningen, patetiskt).
Två gånger har jag varit med på bild, en gång med en häst och en gubbe och en gång på ett lussedisko.
Jag känner att jag är ett steg närmare att bli en lokalkändis och sen är det bara världen kvar. Gud vad det ska bli jobbigt med alla paparazzis som kommer förfölja mig hela tiden.
mitt liv som klumpig
Ibland är det bara det bästa som finns att träffa gamla vänner och bara prata, skratta fika, bioa (nytt verb) och en massa annat smått och gott.
Och så var det det här med klumpigheten.
Jag var på bio och såg Sex and the city 2, hyffsad film men jag känner att jag inte riktigt kan göra den rättvisa.
När reklamen slutade och filmen började rulla så började jag känna mig så smått kissenödig. Tänte att jag kunde säkert hålla mig för det är ju så pinsamt att resa mig upp och behöva besvära andra. Hahaha, det gick ju säkert.
Fatta jag är 26 år och fattar inte att man kanske ska gå på toa INNAN filmen börjar.
Sen reste jag mig iaf upp, besvärade andra och trevade försiktigt efter kanten man måste kliva uppför innan man kommer ut från raden också PANG! fastnade med sandalen i kanten och föll framstupa med en duns. Kände att det bokstavligen knakade till i tummen men nejdå det var absolut ingen fara med mig, upp snabbt som attan och hoppas på att bara hälften av biobesökarna hade uppfattat min ramling.
Går på toa med en tumme som sprängvärker, kan inte röra tummen. Kommer tillbaka till skrattande kompisar "VAd hände"? (det är lugnt, jag skrattade också, det var ju bara för dråpligt). Sitter och tittar på en film med en tumme som värker och värker och värker och som är totalt orörlig. Till slut lagom till det var dags för sextjejerna att lämna orienten så domnade tummen av totalt och jag kunde njuta av filmen (det som var kvar av den).
Idag när jag skulle bjuda på kaffe såkade jag välta ut en kopp otroligt klantigt rakt på en sittdyna som jag har på balkongstolen. Det vet ju alla hur snyggt det är med en gigantisk kaffefläck på en dyna som är vit-blå-randig.
Men idag kan jag röra på tummen och sol har det varit så jag känner mig positiv trots allt.
så himla upptagen alltså
Prinsessbröllop på lördag (fatta tolv timmars sändning)
jobba söndag
Körig helg alltså
Semester
Nu börjar rädslan inför flygresan ta vid. Det lär bli något alkoholhaltigt på flygplatsen, måste lugna nerver.
gamla gumma
Joggade ett ynka varv runt karstorp igår (ca 3 km) i ett tempo som knappast kan beskrivas som högt eller ens medel.
Idag har jag skitont i höften, stapplar runt som en gammal gumma. Dessutom har jag käkat på Mcdonalds idag.
Förfall, förfall, förfall. Som straff ska jag nog köra skiten ur hela min överkropp, förmodligen kommer jag väl sträcka en triceps eller två.
Ridå
Nu ska jag bli fit
Nu jäklar ska det bli träning.
Hemmaträning is the shit. Det tar ingen extra tid att ta sig till gymmet, ingen kan stå och glo på en och man slipper människor som stånkar och stönar (vilket kan vara något av det värsta jag vet). Dessutom är det dötrist att styrketräna i maskiner, och ytan med de fria vikterna i gym är alltid befolkat av supervältranade gymfreak så dit vågar jag mig aldrig.
Det enda jag saknar med gymmet är gruppträning, vilket jag älskar. Boxning, step-up, body-pump, cirkelträning, spinning och allt vad det är.
Men styrketräna hemma med sin egen kropp, hantlar, gummiband räcker långt. Om man lägger till gymbollen så blir det extra knivigt eftersom man måste hålla balansen. Konditionsträningen blir givetvis löpning, det finns ingen bättre konditionsträning för mig i denna värld. Bara på med ett par skor, P3-dokumentär eller ljudbok i öronen och ut i det fria och spring.
Lånade hem ett par böcker också om träning. Bibklioteket är också the shit. det finns böcker om allt mellan himmel och jord där. Kunskap i mängder som är alldeles gratis (om man inte glömmer att lämna tillbaka böckerna i tid som jag gör rätt ofta)
Jag vill ha mina pengar tillbaka
Ska lämna tillbaka fame-dvdn idag. Jisses, jag tog mig igenom den till slut men det kan vara en av de sämsta filmerna jag någonsin sett och då tillhör faktiskt jag en av de som inte tyckte att Göta kanal 2 var helt olidligt.
Fame - 4 år i skolan och man fick följa typ 10 olika karaktärer...det fattar väl varenda jävel att det inte fungerar förutom regissören då möjligtvis. Jag kommer ihåg när ensemblen från SYTYCD var opch såg den på bio och sa att "den var fantastisk". Nu vet jag att man måste hora för att få vara med i det programmet. Det kan inte finnas en enda person vid sina sinnens fulla bruk som kan tycka att den filmen är fantastisk.
AC/DC
Idag skulle det utföras diverse elarbeten i vårat hus vilket betydde ingen el för min del.
Alltså man klarar sig inte utan el....alls. På något sätt hade jag förträngt att datorn,kylskåp,kaffekokare, spis m.m. behöver el för att fungera. Och att det kan vara bra om det går att tända lampan när man ska duscha.
Satans vilken tur att de blev klara klockan ett och inte klockan fyra som var sagt från början.
T.o.m. min mobil var på väg att lägga ner men den klarade sig till elen kom tillbaks, och att kissa i skenet av ett stearinljus kanske låter mysigt i teorin men ganska jobbigt i verkligheten.
Och fatta hur mycket tid man har när man varken har fungerade dator, radio eller tv och vilken tristess.
Och jag som skulle äta nyttigt idag, det fick bli en falafelrulle från pizzerian när varken spis eller mikro fungerade.
Nu ska jag göra mig en stooor kopp kaffe innan jag ska iväg
Fys
Men nu har jag ju alltså varit dunderförkyld och det halsonda har inte gått över än, eller snarare kommit tillbaka.
Så himla typiskt.
Jag kommer nästan säkert gå dit, men frågan är om man kan prestera någonting alls?
Hatar att vara sjuk, hatar att inte kunna träna någonting alls.
Mina kära asics är i stort sett oanvända i år :(. Först var det för kallt och snöigt och halt för att springa, sen var det lathet och nu är det sjukdom.
just det ja
Jag tror jag har glömt bort.
Najs
Fullt upp idag.
Vi började dagen med att fixa iordning här hemma. Jag städade och Johan oljade in lite olika trämöbler.
Kom på mig själv med att bli avundsjuk på Johan som fick göra en sådan rolig sak som att olja möbler. Jag fick ju bara göra det gamla vanliga tråkiga som att damma, dammsuga och torka golv. Jag hade själv sagt att Johan fick välja så det var en klassisk skyll-dig-själv-situation. Och hur kul är det att stryka olja på möbler egentligen?
Sen spelade vi volleyboll och mina färdigheter var minst sagt ringrostiga. Johan skrapade upp knät, vi skrek lite åt varandra- kort sagt en helt normal volleybollmatch. Träffade på ett annat gäng som vi spelade mot. Vi tog ledningen rätt så rejält men sen gick det bara utför och de vann till slut med 25-23. Fast jag tog det med ro (det är inte alltid jag tar en förlust med ro).
Sen doppade jag mig lite i Karstorpssjön. Det var inte så farligt kallt faktiskt, hade nog kunnat simmat runt lite till och med om jag hade velat. Sjöns gamla semknamn och allmänt kända liksjön är svårt att få ur skallen. När jag var liten sas det alltid att en hel drös med psykpatienter från sjukhuset hade dränkt sig där och jag drar mig fortfarande lite för att sticka tårna i den där sjön. Så otroligt fånigt men det är svårt att bli av med ruskiga historier som man hört när man var barn. Men nu kan jag i alla fall doppa mig, om än med ständig rädsla för att känna människohår runt benen.
Blekinge
Årets första jag-har-klänning-men-inga-leggins ägde rum idag.
Det kan ha berott på att jag rakade benen i morse. När jag ser bilderna så ångrar jag mig för det ser verkligen ut som att jag har tillbringat några år i Blekinge om man säger så. Men å andra sidan, visar man aldrig benen så blir de aldrig bruna....hmm
Sån jäkla skoskav!
Fejm
Se inte den nyinspelade varienten av denna film, den framkallar akut uttråkning och har en stark sövande effekt.
Ohh, nej den bachspelande tjejpianisten fick visst inte spela musikallåtar för sin arga pappa, och istället ska hon nu spela in någon konstig musik där hon helt plötsligt ska sjunga (för hon sjunger ju naturligtvis som en gudinna) - "hennes pappa behöver ju inte få reda på någonting"
Nu orkar jag ju verkligen inte fortsätta titta på filmen men jag kan sätta några ören på att hennes pappa kommer höra henne sjunga live på någon jävla avslutningshow och då tycka att hans lilla flicka är fantastiskt och att hon faktiskt får lov att kasta de där klassisk-pianist-drömmarna åt skogen som han går och bär på men inte så mycket hon.
Och det finns en svart kille from the hood, vars lillasyster blev ihjälskjuten i en drive-by-incident. Och han är sjukt arg, skriker och smäller i dörrar och så. Jag tror mig tyckas se att han kommer bryta ihop fullständigt, prata ut om allt hemskt med sin dramalärare och sen hux flux bli en härlig, balanserad ung man.
Och att de sedan bryter ut i sång och någon vansinnig stepdans mitt i cafeterian det är väl bara vad man kunde förvänta sig av Fame, men fy satan vad dåligt det är. Jag var inte så sugen att hyra filmen från första början och nu ångrar jag mig bittert. Men när tv:ns (påstådda) bästa utbud är finalen av Talang 2010 och Benjamin Wahlgrens lätt psykopatlillgamla uppträdande i så ska det låta föll jag till föga Well, well jag har en vecka på mig att genomlida Fame - dream it, earn it, live it.
(Det finns tydligen bortklippta scener man kan titta på som bonusscener, hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaahahahaaaaaaahhheheeehehehehe.....hmmm)
Sjung om studentens......
Min fina lilla bror, tänk att du har blivit så stor.
För övrigt är jag så himla proppad med smörgåstårta och prinsesstårta att jag förmodligen inte behöver äta på en vecka minst. Gotta love studenten. Nu blir det inte någon student på mångs, mångs år. Efter att ha varit på studentfirande fyra år i rad så är det nu något slags generationsbyte i släkten.
17
Förresten så skulle jag inhandla varor som man måste vara 18 år för att köpa i butik igår (var det tobak, var det folköl, var det en ask alvedon?).
Kassörskan scannade varan och sen hände det.
-hmmm har du leg (något tveksamt som om hon inte riktigt trodde jag var under 18, men hon frågade det räckte)
Och eftersom jag tydligen har någon sorts kris för att jag är närmare 30 än 20 så uppförde jag mig inte direkt som en vanlig människa.
- haha, nej men vad lustigt att du frågar, jag fyller nämligen år idag, haha (galet skratt)
-jaha, ojdå, grattis!
- haha jo börjar ju bli gammal så det var ju roligt att du frågade om leg
-??? hmm 1984 jaha 26 år.....men då är du ju inte gammal!!! (hon var väl 50 någonting)
- haha, hehe nej men inte sjutton direkt
- ???!! ehhh nej det förstås
Jag blev uppenbarligen så till mig för att få visa leg att jag blev lite smått hysterisk och jag fyllde inte direkt 50.
Knäppa, knäppa, knäppa jag.
En bild på den gala kärringen (missa inte läppstiftet och nagellacket, missa gärna att jag gick lite överstyr med rouget). 26 år and f-ing fabulous.
Om jag hade haft en populär blogg nu så hade jag fått kommentarer i stil med "du ska inte tro att du är något", "fan vad ful du är" "hur kan du lägga ut en sån bild på dig själv ditt jävla grisansikte". Ibland är det skönt att ha få (men lika omtyckta) läsare.
Pigg 26-åring
Igår fyllde jag år och solen sken för mig och bara för mig (och eventuellt några andra som fyllde år eller för de som på annat sätt hade anledning att fira t.ex. att det var onsdag).
Jag hade en väldigt bra dag med jobb först och sen presentöppnande, thaimat och svenska jordgubbar på kvällsolig och ljum balkong.
Johan hade gått bananas med presenterna och köpt alldeles för mycket och för dyrt (han fick ett sketet dataspel av mig när han fyllde år, måste återgäldas när (snarare om) jag börjar tjäna the big money). (förresten så älskar jag paranteser, det måste bero på att jag har pluggat så mycket matematik, inom matematiken är det fullt tillåtet och ibland absolut nödvändigt att ha en parantes inom en annan parantes, jag vet inte hur det är inom svenskan?)
Tillbaka till presenterna. Jag fick ett presentkort på twillfit, ett läppstift, ett nagellack och concealer från make-up store. Det enda jag hade önskat mig var concealern, nu när jag har fyllt 26 måste jag ha något att dölja mina mörka ringar under ögonen med, tydligen är jag inte för gammal för att få finnar så de måste självklart också döljas. Ärligt talat så trodde jag inte att det var möjligt att få begynnande kråksparkar runt ögonen SAMTIDIGT som man har en jättefinne på hakan, men det är det jag lovar.
Läppstiftet har en så sjukt sommarfin färg och jag tänker använda det varje dag jag är sminkad den här sommaren. Och concealern lyckades nästan dölja de mörka ringarna men jag har förhoopningar om att den ska klara jobbet till fullo den dagen jag har övat lite mer, sovit, lite mer, är lite mindre förkyld.
snorig men glad
Jag ringde fel förut. Jag skulle ringa till Johan men råkade ringa till min egen mobil (från hemtelefonen).
cirka fem minuter senare tittar jag på min mobil " åh, ett missat samtal, vem kan det vara ifrån?" tänker jag och klickar glatt vidare för att få se vem det är som ha ringt. Den som har ringt är "HEM".
Fem minuter (jag tor i själva verket att det var kortare, jag skriver bara fem för att inte låta lika korkad även om det inte räddar mig)! Det är vid sådana tillfällen som man är glad att man är ensam hemma.
Men det kanske är så det blir när det känns som om hela huvudet är fullt med snor.
Annars är jag glad ändå för jag vet vad jag ska göra till hösten.
Jag ska umgås med och analysera fettceller. Det ska bli superspännande även om jag är totalt livrädd för det här med examensarbetet. Jag menar, jag kan ju ingenting om sånt här (jo, det är klart att jag kan lite men ändå), och nu ska man helt plötsligt göra saker själv (med hjälp av min handledare naturligtvis). Sedan ska man skriva en hel rapport på engelska, och ha referenser som inte ska bestå av böcker utan av originalartiklar. Jag är supernervös men ändå förväntansfull, jag ska fixa, fixa, fixa det här om det så ska kosta mig hela min fritid.