Man ska inte kasta sten i glashus

Jag ska nog inte vara alltför hård mot Rysslands bidrag i alla fall.
Jag hade ju glömt att jag tyckte att detta var hystersitk roligt. undra hur många andra i Europa som höll med?



Nu är jag redo att lämna ESC för den här gången.

Goda Grannar

På tal om ESC.
Det är tydligen inte bara vi i Norden som är upprörda över det här med grannröster , youtubekommentarer att döma.

Någon var otroligt irriterad på att vi i norden sa to our friends in....norway, denmark o.s.v.
Och jag förstår dem. Vi kan ju vara lika goda kålsupare vi här i norden, men just den här gången så var det endast Island som gav Danmark en tolva (skäms på er island) annars gav vi våra grannar en åtta som högst och det kan inte vara så farligt.

Därmot gav Cypern Grekland en tolva och tvärtom (som de alltid gör)
Bosnien fick en tia och en tolva från kroatien och  serbien
Serbien fick en tolva av bosnien
Dock gav kroatien endast en 8 till serbien men de var väl sura att de inte fick vara med eller något.

Nä men allvarligt det krävs bara en karta över europa och tillgång till
poängfördelningen för att förstå att det här med grannröstning är en realitet. Grekland kan inte tycka att cypern är bäst år efter år, det ser jag som en omöjlighet. Det blir bara liksom löjligt.
Dock har jag inga som helst förslag om hur man ska komma tillrätta med problemet. om det nu är något problem eftersom en bra låt tränger igenom ändå (Norge och nu Tyskland) och vinner. Det är väl placeringarna efter som blir lite skeva, men handen på hjärtat, att vinna är väl det enda som räknas.

ESC

Kommentarer om resultatet:

1.   Tyskland                “Satellite”, Lena Meyer-Landrut -
Catchy, bra låt som verkligen stack ut. Jag förstår verkligen att den vann. Jag går och sjunger på den konstant

2.   Turkiet                   “We could be the same”, MaNga
Halvtrist men ändå okej rockigare låt. Om de hade struntat i rapinfluenserna så hade den varit mycket bättre.

3.   Rumänien               “Playing with fire“, Paula Seling & Ovi
Det spelar ingen roll hur bredbent sångerskan, som kunde spräcka glas satt, jag tycker den har låten var medioker på sin höjd.

4.   Danmark                “In A Moment Like This”, Chanée & N’evergreen
Snark, snark och åter snark. Som att färdas tjugo år tillbaka. Jag fattar inte att Europa fortfarande gillar sånt här. Det måste vara väggen som gjorde det.

5.   Azerbajdzjan          “Drip drop”, Safura
Mycket bra popballad. Den där Anders Bagge vet avd han gör. Men hon var verkligen trist på scenen, såg nervös ut. Och när hon skulle göra de där åttorna med armarna när hon sjöng drip-drop så såg det alltid ut som om hon inte riktigt var säker på åt vilket håll åttorna skulle börja och sluta.

6.   Belgien                   “Me and my guitar”, Tom Dice
Söt kille, söt röst, söt låt...fröstår att den kom högt. JAg är väldigt svag för gitarrspelande  så det är klart jag gillade det.

7.   Armenien               “Apricot Stone”, Eva Rivas
Amazonkvinnan levererade, dock med en liten tendens till utsliten röst. Förtjänade verkligen en högre placering, men så avr hon ju min favorit också.

8.   Grekland                “Opa”, Giorgos Alkaios & Friends
Som rövarsången (ur ronja rövardotter) fast på grekiska. Nej det här känns tröttsamt Grekland, Avdankad strandraggare som sjunger opa, kan man få en lite överraskning nästa år? som t.ex. att ordet opa inte finns med en enda gång i texten?

9.   Georgien                “Shine”, Sofia Nizharadze
Bra låt, bra sångerska, men inget som direkt fastnade.

10. Ukraina                  “Sweet People”, Alyosha
Skrikapan igen. Jag fattar inte vad folk ser i den här låten, den har ingen direkt melodi och på scenen står marilyn mansons flickvän och gapar ut texten. Jag tycker låten var en av de sämsta.

11. Ryssland                “Lost and forgotten”, The Peter Nalitch band
Jag fattar inte det roliga så jag kan bara bedöma låten, vilken sög naturligtvis. Jag tyckt inte det var så roligt när han kollade på ett foto som egentligen var en teckning medan han sjöng looking at yout photo men det är uppenbarligen sånt som går hem i Russia. Och även i stora delar av Europa vad det verkar eftersom låten fick en alldeles för hög placering

12. Frankrike               “Allez! Ola! Olé!”, Jessy Matador
Även om texten bestod av sammanlagt tio ord ungefär och jag trodde att hans rumpa skulle skaka så mycket att den till slut ramlade av så tyckte jag att det svängde, faktiskt. Kan tänka mig att ta en mojito och skaka rumpa till den här i sommar.

13. Serbien                  “Ovo je Balkan”, Milan Stankovic
Först tyckte jag att det här bidraget var fruktansvärt dåligt, men nu efter att ha lyssnat igen så är jag lite mer positivt instäld. den är helt klart dansvänlig och slipper jag bara se scenshowen så går den att lysnna på. Sticker i alla fall ut.

14. Israel                    “Milim”, Harel Skaat
Tycker bara att det låter som att han sjunger simsalabim hela tiden. Fattade aldrig storheten, tyckte låten var helt klart medioker även om hans röst är vacker.

15. Spanien                 “Algo Pequeñito”, Daniel Diges
Dålig, dålig, dålig....jag såg aldrig ens att den där snubben hoppade upp på scenen får då hade jag akut-stängt-av både hörsel och syn. Den där figuren borde straffs extra hårt eftersom han gjorde att vi var tvungna att genomlida bidraget en gång till....3 års fängelse borde väl vara lagom.

16. Albanien                “It´s all about you”, Juliana Pasha
Kommer inte ens ihåg det här bidraget...snark

17. Bosnien                 “Thunder And Lightning”, Vukasin Brajic
Faktiskt riktigt hyffsat, men förmodligen ganska fel för eurovison med tanke på placeringen.

18. Portugal                 “Há dias assim”, Filipa Azevedo
tråååkigt, trååååkigt, tråååkigt.

19. Island                    “Je Ne Sais Quoi”, Hera Björk
Riktigt tråkigt tyckte jag. Fastnade inte alls för det här. Låter som någon ratad eurodiscolåt. Kommer absolut inte hamna på min playlist

20. Norge                    “My heart is yours”, Didrik Solli-Tangen
Och någon norsk medianisse hade fräckheten att kalla Annas bidrag för tråkigt när det här är vad Norge bidrar med? Visst var killen snygg , men han sjöng falskt och Sverige har rdean tävlat med den här låten var ganska så många år sedan....då hette den Symfoni och framfördes av Loa Falkman.

21. Cypern                  “Life looks better in spring”, Jon Lilygreen &
Ok låt, men texten är bara så banal.

22. Moldavien             “Run away”, Sunstroke Project & Olia Tira
Åh den juckande saxofonisten. Jag tror jag ska lära mig de där movsen, borde få midjan i bikiniform på nolltid. Tyckte den var något bättre nu, men koreografin gör allt =).

23. Irland                    “It’s For You”, Niamh Kavanagh
Snark, sanrk, snark. Och stackars sångersa som fick stå på en låda för att inte se kort och rund ut. Det slutade med att det inte såg klokt ut....någonstans. Det går ju omöjligt att ta en låt på allvar när sångerskan ser ut som en staty med tillhörande kvadratiska form nertill 8alltså den där betongklumpen som statyer brukar stå på)

24. Vitryssland            “Butterflies”, Three Plus Two
Snaaaaaaaaark, varken robert wells eller fjärlisvingarna kunde hjälpa denna hopplöst trista låt.

25. Storbritannien        “That sounds good to me”, Josh
ZZZZZZzzzzzzzzz

 Annars tycker jag att det var kul att de allra flesta bidragen var serösa i år (även om man kan ifrågasätta t.ex. nederländerna och de där med silverkalsongerna , lettland? litauen?) ingen sjungande kalkon eller clown så långt ögat kunde nå...skönt!


And the vinner is

Ikväll är det dags. Vilka grannar ska rösta på varandra? Vem ska vinna?
Jag vill inte gärna tala om vad ni ska rösta på MEN rösta för helvete inte på några av våra nordiska grannländer, deras låtar suger. Jag vet att  G:son har skrivit Danmarks bidrag men om ni vill rösta svenskt så rösta då på Azerbaijan (stavningen fick jag googla så om den inte stämmer skyll inte på mig). Eller ännu bättre, gör som jag säger och rösta på den armenska (armeniska?) amazonkvinnan!





Trollskogen

På promenix idag, måste ju röra på fläsket lite och vad är bättre än att traska halvvägs uppför berget.
Naturen visar sig från sin bästa sida precis just nu, så ut och njut!



Ikväll blir det dessutom färskpotatis och sill och lax. Till efterrätt blir det rabarber och jordgubbspaj. Det är inte för inte som man känner sig sommarinspirerad.


Amazonkvinnan

Jag glömde ju berätta att min favorit numera är Armenien. Hur kan man inte älska en kvinna vars hår är över 1 meter långt, vars kropp är cirka 2 meter och som sjunger om en aprikoskärna eller något. Det är bra skit.

Eller Tyskland, om hon är bra live.

Och den där drip-drop låten var ju helt ok, men hon var så fruktansvärt tråkig på scenen när hon, safurakvinnan stapplade runt och försökte se sexig ut. Skärpning tills på lördag!

Ett misslyckande är ett misslyckande är ett misslyckande

Jag lyckades ta mig igenom hela eurovisionsemifinalen igår. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort kliv för mig. När slovenien drog igång sitt nummer som bara en mor (eller tydligen ett land) kunde älska så var det svårt...väldigt svårt. Men jag gjorde det banne mig.

Min favorit Kroatien gick inte vidare. Det gjorde däremot, en skrikapa från ukraina, en urtrist ballad från irland, en man från cypern som ville att man skulle prata ut om sina känslor (musiken avr okej, men hallå texten: tell me about your feelings tell me your stories, det är inget fel på texten såvida den är skriven av en kärlekskrank 13-åring). Och Danmarks vars manliga sångare troligtvis har som fritidsintresse att rycka vingar av insekter med tanke på den psykopatiska utstrålningen

Och Anna, Anna, Anna.
klickade mig in på aftonbladet med förhoppningen att hitta Anna i tårar. Och det gjorde jag naturligtvis, andra rubriken (efter nyheter om qvicks ickemördande) ANNA I TÅRAR. Det är inte så att jag vill att Anna ska vara i tårar, det är bara det att aftonbladet är så förutsägbara.

Det var inget fel på Anna, det är fel på svenska folket som inte fattar att vi måste skicka typ skit till eurovison för att ha en chans. Det ska vara skit men det ska vara bra skit liksom. Typ Timotej, en sån där låt som man kan sjunga på i dagar efteråt för den fastnar i hjärnan som den tuggummischlagerpop det är.


Man, she's good!

Ett jäkla tjat om Lady Gagas könstillhörighet. Är hon man, är han kvinna är hon en han som är en hon?
Bry er!!!! säger jag (med fjortisuttal).
Ärligt talat spelar det någon roll? Om man gillar musiken så gör man.
Jag kan inte låta bli att tro att de som undrar mest är de som tycker att Lady gaga är lite småsexig sådär i smyg, att de kanske skulle vilja mysa lite med henne om de fick chansen. Men herregud, de måste ju för guds skull veta om hon är man eller inte först. Om man är en manlig man så går det ju för sjutton gubbar inte tycka att en annan MAN är lite sexig. Så därför undrar de i varenda kommentatorsfält på youtube, aftonbladet, flashback och andra ställen där det är tillåtet att kommentera.
Jag är dödstrött på kommentarer av typen " haha det ser väl alla att hon är man, man kan aldrig ha sådär små bröst och sådär kantigt ansikte om man är kvinna" . (Faktum är att man kan se ut lite hur som helst om man är kvinna- eller man, det finns liksom några miljarder utseende att välja på av varje sort. Om en man har stora bröst och runt ansikte är det troligare att jag tror att han är överviktig än kvinna, men visst nästa gång kanske man ska börja undra, hmmm är det kanske en kvinna trots allt. Sådär stora bröst kan man faktiskt inte ha om man är man)

Musiken är bra och rösten är faktiskt väldigt bra, kvinna eller man.






Om hur äventyrligt det var

500 miljoner var det ja.
500 miljoner för ett bad...var det värt det?
Nja, det var väl ok. Rätt kul en timma sedan kändes det inte lika spännande längre. .

Den roligaste attraktionen eller vad man ska kalla det tyckte jag var vildforsen. Och den hade de bara öppet tio minuter i taget två gånger medan vi var där. Klart en besvikelse. Den lilla bassängen man kunde simma ut i hade en rolig ström som gjorde att man åkte runt, runt, runt. Det var också rätt kul. Rutschkanorna var ok, den snabba var snabb, den breda där man kunde åka flera stycken var skoj om man åkte just flera stycken. Den svarta tunneln med ljuseffekter var rätt trevlig om än lite långsam. Och klätterväggen var helt omöjlig att ta sig över, men vattnet, som skulle vara kallt att ramla ner i som straff, var svalkande skönt så det gjorde inte så mycket.
Småbarnsdelen var riktigt fin med den numer berömda draken i mosaik. ett stort plus för att det bredvid småbarnsbassängen fanns en bassäng för de vuxna att sitta i (med lite bubbel) medan de hade uppsikt över sina små.


Caféet var riktigt uselt. Dåligt utbud av de gamla valiga trötta kondisbitarna, några sladdriga mackor som såg ut som de legat där sedan invigningen minst, flottiga hamburgare och någon fabrikstillverkad nachotallrik. Dessutom var servicen usel + att jag fick  pröjsa fem spänn för mycket och fick inte tillbaka dem trots att jag sa till. Varför inte ha ett riktigt bra café när man påstår sig ha ett riktigt bra äventyrsbad. Sånt här drar faktiskt ner betyget rejält. Sedan blev jag lite besviken på att omklädningsrummen var de gamla helt enkelt. Den enda skillnaden var väl nya skåp i fina färger + att de hade satt upp lite nya "väggar" eller stolpar med lite färgglad mosaik på. Kontrasterna mellan det gamla slitna badhuset och det nya fräscha kändes inte helt fräscht om man frågar mig.

Några bilder blev det inte då det råder fotoförbud i hela badet.
Tråkigt för föräldrar som vill fota sina vattenlekande barn. Otroligt nyttigt för slynglar som vill foto halvnakna brudar eller killar
och sedan lägga ut foton på nätet. eller för all del gubbar med ett litet för stort intresse av att fotografera nakna barn som de inte känner. (ojo, det har man varit med om på min gamla arbetsplats).

Om man ska åka dit så ska man nog kidnappa något barn att åka med så att deras glädje smittar av sig litegrann på en sjäv, det kan behövas efter en stund. Men se för guds skull till att ha barnet ifråga under uppsikt =).  

Nästa gång blir det relaxen som ska provas tror jag.

Beverly Hills










Beverly Hills 90102 91020 90120 90210 - denna 90-talets stora gigant av giganter (nåja Tv-serier)

Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var när jag såg TV-serien första gången. Jag kommer ihåg att det det var väldigt viktigt att tala om vilken karaktär man skulle vara. Tjejerna ville vara Kelly, Donna eller Brenda (sällan Andrea). Killarna ville vara Dylan eller Brandon kanske Steve någongång (sällan David åtminstonde inte innan han lägrade Donna). Jag har för mig att jag nästan slogs med en barndomsvän för att båda absolut ville vara Kelly. Oklart varför man skulle vara Kelly, det var ju inte så att vi gick runt och lekte BH varje dag, men man skulle bara vara det.

Serien går i repris på Tv4+ just nu, från början. Vi snackar alltså när Brenda fortfarande är med i serien (alltså när Shannon Doherty fortfarande kunde uppföra sig som folk).
Det är helt underbart, en smula pinsamt och ganska upprörande att se.

Beverly Hills är framför allt en sak före allt annat, en moralpredikande show för amerikanska ungdomar.
Smoking is a filthy habit och röker du en cigarett så får man minst lungemfysem, drickandet av alkohl leder till något av följande alternativ: du är en sekund från att drunkna , du kraschar din sprillans nya bil eller så blir du utsparkad från skolan och får inte ta examen med dina kompisar. Den dagen du hittar ett vapen och pillar på det lite så råkar du naturligtvis skjuta dig till döds. Om man råkar hoppa i säng med någon lite sådär impulsivt så får du minst en könssjukdom eller blir gravid (om du är tjej). Om du är kille så får du givetvis hoppa i säng med vem du vill men om det är med en tjej som spontanligger med många killar så får du givetvis också en könssjukdom eftersom en sådan tjej givetvis inte kan vara fräsch. I stort sett varje gång någon gör någonting som råkar bryta lite mot den amerikanska moralen så inträffar givetvis katastrof, död och olycka.

En sak som dock inte verkar ett dugg viktigt i Amerika på 90-talet är jämställdhet. Den fullständigt lyser med sin frånvaro och det är alltså fritt fram att vara hur ojämställdhet som helst utan att drabbas av någonting alls.
Varför behandlar föräldrarna Brandon som en 30-åring och Brenda som en 3-åring. Pappan är en riktig jävel som mest springer runt och kallar Brenda sin "little, little girl" men aldrig hör man någon kalla Brandon för "little, little boy". Brandon får mest springa runt och göra vad helst han finner intressant eller roligt. Eftersom de är tvillingar så är det väl rimligt att anta att åldern är densamma. Brenda får inte vara ihop med Dylan (för pappan naturligtvis), Brenda skiter i det, flyttar till Dylan ändå varpå pappan fullständigt uttnyttjar sin position som Dylans förvaltare och hotar med total frysning av hans tillgångar om inte pappans "little, little girl" flyttar hem igen. Som sagt en riktig jävel, snacka om uttnyttjande. Men det funkar för hux flux sitter Brenda på ett plan till Paris och medan hon är där och umgås med fransmän passar Dylan på att roa sig med Kelly. Vad som händer sen kommer jag inte riktigt ihåg.

En annan sak som jag undrar är varför Brandon går runt och tycker tuggummi med öppen mun hela tiden? Jag antar att det såg coolt ut men jag finner det oerhört irriterande nu såhär något decennie senare.

Sen är det ett jäkla tjat om Donnas oskuld eller skuld. Det är faktiskt inte så intressant...faktiskt.
Beverly Hills blev ju till slut rätt tjatigt och trist men då kom Dawson's creek - samma moralkakor, mer raffinread dialog.

Ett alldeles för långt inlägg om en sketen Tv-serie men jag behövde en paus i kemipluggandet.

Om dålig musik

Jag började titta på semifinalen i Eurovision igår , jag tänkte verkligen titta, det gjorde jag. Men när det första man fick se var en moldav som gjorde juckrörelser med saxofon då tyckte jag att Desperate Housewifes verkade vara en mycket bättre idé.

Det räcker med att höra skitlåtarna en gång (på lördag) och de som är för dåliga för att komma vidare dit....tja jag tror jag kan överleva utan att höra dem en endaste gång. Youtube alt. Spotify finns till för att kolla på de bra grejerna igen.


Circle of life

Gick en sväng till cubus och fick se det här linnet:


Tycker att det var lite lustigt att jag ville ha det så mycket. För det första är det gult (= får mig att se likblek ut) och sen är det verkligen inte något speciellt. Ett linne, en giraff, passar typ att ha till stranden och sånt.
Men jag tyckte ändå att det liksom kallade på mig lite sådär, en giraff. Måste vara det som gjorde det.
ett av mina öknamn när jag var yngre var giraffen, tillsammans med andra fyndiga namn som flaggstången, syster biff o.s.v. de flesta hade iaf att göra med längden (och några med min stora näsa).
Det kanske är ett tecken på att jag kommit över högstadiekorridorernas glåpord.

Jag vill fan i mej ha det där girafflinnet om det så ska kosta mig 149,50. Är det sånt här som kallas återvinning?


Äventyrsbad

I eftermiddag ska jag testa på äventyrbadet i Skövde. Det bjuds på fri entre för hela laget som plåster på såren för att ishallen var obrukbar i februari/mars. Ett ganska trevligt initiativ från Skövde kommuns sida tycker jag även om jag bra mycket hellre hade tränat en månad till.

Nu gäller det då, var det värt att spendera 500 miljoner kronor (minst!) på detta fantastiska (?) bad? Det får vara bra mycket häftigare och bättre än de andra äventyrsbaden jag har varit på för att jag ska tycka det (alternativt att de drar in alla stålarna igen över en inte alltför lång period).

Dagen till ära har jag ocså införskaffat mig en ny baddräkt. Har inte ägt en baddräkt sen jag var typ ganska liten. Men jag tycker inte om att gå på äventyrsbad i bikini, man vet aldrig vad eller vad som inte sitter på plats efter en vild åktur i en vattenrutshbana.
Dock har jag inte köpt en baddräkt enbart för idag, jag tycker heller inte om att simma i bikini eftersom det burkar innebära att man får ägna den mesta tiden till att dra diverse bikinidelar på plats istället för att koncentrera sig på simningen.
Badräkten är prickig och lite tantig, precis som en baddräkt ska vara (från kappahl).

306860


Vissa dagar

Det var en himla tur att det inte började ösregna när jag cyklade hem från tåget, himla tur var det.



Hela den här dagen kan för övrigt bara gå och dö, dö dö.

Jag har i tur och ordning:
* missat tåget efter att ha tryckt en gång för mycket på snoozeknappen
* kommit försent till tentan som jag ändå fick göra då jag lyckades komma dit 08.19 (dörren låses klockan 08.20, den enda tur jag har haft idag.
* önskat att jag hade fösovit mig några timmar så jag hade sluppit göra den där fan jävla skittentan, där hälften av uppgifterna bestod av det jag inte hade hunnit läsa på så noga medan det som jag kunde hållit föredrag i framför en hel föreläsningsal full med professorer naturligtvis lyste rätt så fett med sin frånvaro.
* blivit av med en regnjacka (lånad naturligtvis), fast här kommer visst tur nr 2, jag hade tagit ut nycklarna ur fickan innan.
* åkt X2000 och fick en plats som någon annan också hade. Som tur var kunde det lösa sig ändå så jag slapp stå upp annars hade jag garanterat fått stå upp, jag är en mes remember och hade aldrig stått på mig om platsen.


Men på tåget hem läste jag i min nyköpte pocket om hur Mia Skäringer kissade på sig en gång innan hon skulle åka tåg och då kände allt genast mycket bättre

Klipp

Varit och klippt mig idag. Fick ett infall igår och beställde tid via nätet. Jag brukar klippa mig ungefär 2 gånger per år (i bästa fall) och det är alltid lika jobbigt att gå till frisören. Ska jag få skäll för att mina toppar är så slitna? Men det fick jag inte, den här gången heller. Och det skulle i alla fall inte hjälpa. 2 gånger per år räcker.

Ofta vet jag att det är dags när det tar en halvtimme att borsta ur tovorna efter hårtvätt.

Anyways, jag har grymt långt hår när jag inte har klippt mig på sådär länge och frisörerna är alltid så himla nervösa över det där. Går det bra om vi möjligtvis...kanske....skulle...kunna ta några centimetrar till?
Ja, säger jag. Ja säger nästan alltid ja. Och så börjar de klippa och när de är färdiga så säger de alltid, alltid alltid: Jag har ju tagit ganska mycket men längderna är kvar, det ser du ju att LÄNGDERNA är kvar. Ja, det blev jättebra säger jag. I och för sig säger jag det även när jag inte är nöjd (sån jäkla mes, men huu tänk om frisören skulle bli ledsen om man inte intygar att det blev jättebra) men för det mesta är jag nöjd. För min del får de gärna klippa av 10 -15 cm, det är bara skönt att bli av med några kilo hår, och jag skulle absolut inte börja gråta om det blev lite kortare än vad jag hade tänkt mig, dock kan jag tänka mig att det är det folk i vanliga fall gör...börjar gråta med tanke på hur försiktiga de är med centimetrarna.

Men som frisören sa till mig idag: Det skulle nästan vara lite ångest för en frisör att klippa ditt hår kort.

hehe, men hon slapp och hon stylade det så fint och lockigt med enbart hårfön. Jag fattar inte riktigt hur det gick till även om jag hoppas att jag ska kunna kopiera det. Att hon stylade lockigt var en riktig överraskning....att plocka fram plattången verkar annars vara standard nuförtiden. Jag vet hur man plattar håret till förbannelse men det här med att locka håret genom att typ lägga det i tratten som följer med hårfönen hade jag aldrig i min vildaste fantasi kommit på själv.

Här är mitt nya hår , samma frisyr som alltid, nu kortare och mer stylat (har inte tid att hålla på och posa, dona välja ut ett kort som jag faktiskt är nöjd med så det får bli det här):


Är man?

Är man gammal när man går hem på kvällen och det är hur varmt som helst (för första gången på året) och det har just spöregnat och man tänker: Regnet får verkligen fram alla vårens dofter!

Jag får skylla på att jag är lite öl och madeiravins-lullig. Jag kände mig som 15 när jag gick den korta biten hem, men efter den tanken börjar jag tro att jag är minst 70 år till sinnet.


OBS! Är absolut inte full, för jösse namn, ska upp och plugga imorgon.



men åh

Kära sambo kom hem för jag längtar efter dig......och jag är sjuuuukt hungrig.
Du sa att vi skulle köpa pizza när du kom hem....när kommer du hem?

Han är och vallar tysk problemlösare på fabriken.
Jag tycker han ska komma hem och valla mig till pizzerian.


Äventyrligt

Varit på äventyr idag.

Först blev det ett besök vid silverfallen och, kôrs i taket, den här gången fanns det vatten i. Förra gången jag var där var 1997 i augusti, efter den varmaste sommaren jag någonsin har upplevt (som jag minns det). Fanns inget vatten så långt ögat kunde se och det var väl sådär spännande.

Nu fanns det alltså vatten. Och när vi fikade kom en lite unge + pappa fram. Pappan frågade barnet om han inte skulle gå fram och hälsa varpå ungen gastade - TROLL!
Troll? mycket har man blivit kallad i sitt liv, men troll?






Sen åkte vi vidare till Jättadalen och efter lååång vandring i brant uppförsbacke var det vissa som ville klättra upp på livsfarliga klippor igen. Jaja, alla är hemma och välbehållna.



Såhär gör man när man befinner sig vid ett stup: Man sitter lugnt och stilla och betraktar utsikten. Möjligtvis kan man dingla lite med benen, men man springer absolut inte runt och leker Indiana Jones på ett potentiellt livsfarligt, brant  ställe.