Örebro + SIK = poliser?

Skövde IK:s supporterklubb rebellerna anordnade resa till bortamatchen mot Örebro i Hockeyns division 1E igår. (God, vilken lång mening)
 Det var händelserik resa på alla sätt och jag ångrar absolut inte att jag åkte med trots den stundande tentan i morgon.

Står ju aldrig i klacken på hemmamatcherna även om jag försöker klappa i händerna så gott jag kan på andra långsidan där jag står i Hovet. Tycker dock att det är riktigt roligt på de bortamatcher jag varit på och igår var inget undantag. Klacken höll igång hela matchen och stämningen var på topp hela tiden. Det blev ju inte direkt sämre av att Skövde gjorde 2 mål de tre första minutrarna i matchen. Efter första perioden stod det hela 4-0 till Skövde, ett försprång Örebro aldrig orkade hämta in och matchen slutade 4-2 till Skövde. Ett resultat som medförde att vi gick upp på en fjärde och sista plats av de lag som får gå till allettan. Matchen på onsdag blir nu helt avgörande, spel i allettan eller inte?

Säkerhetsåtgärderna var omfattande och något bråk märkte jag aldrig av (förutom några slynglar som gapade "Skövdeas" efter mig, men det är ju inget att bry sig om), alla örebroare jag stötte på var väldigt trevliga och välkomnande.

Sedan när vi skulle tacka spelarna för den otroligt fina insatsen så var vi helt plötsligt tvugna att snabbt bege oss ut till bussarna eftersom polisen hade spärrat av en del av gatan där bussarna stod. Polis, piket, hundar och allt vaktade oss mot huliganerna som ville bråka. Sedan fick vi i bussarna poliseskort ut ur Örebro. Förmodligen för att förhindra stenkastning mot bussarna. De dirigerade oss säkert genom Örebro ut på E20.

Tack vare säkerheten i Örebro kände i alla fall jag mig aldrig otrygg på något sätt men det är tragiskt att detta skall behövas. Att så få personer ska få förstöra för andra som bara vill ha roligt. Att polisen skall behöva spärra av en gata för att några tycker det är lite sådär skoj att bråka. Dessa personer gillar ju överhuvudtaget inte hockey och det är fruktansvärt att se hur mycket hat och ilska som strålar ut från dessa personer. Fruktansvärt och otäckt.

Tack rebellerna för ännu en jätte rolig resa som man inte kommer glömma i första taget!

Körkort

Jag kom just på att jag har haft körkort i 5 år och 3 dagar. Den 12 december 2002 genomgick jag den hemska uppkörningen och fick den efterlängtade lappen (som man har ca en vecka innan man får det riktiga körkortet) där det otroligt nog stod att jag var kapabel till att framföra en bil alldeles själv.

Uppkörningen gick väl bra men jag trodde ändå att jag skulle kugga då jag inte hittade någonstans att vända när vägtrafikskvinnan bad mig. Jag körde och körde, stannade på en parkeringsficka utmed vägen men ångrade mig då det var varningsstreck på vägen (lite längre streck i mitten som talar om att det är lite dålig sikt eller nåt =) ). Ju längre jag körde desto mer kallsvettig blev jag och när då kvinnan själv talade om för mig var jag skulle vända tänkte jag att loppet var kört. Dessbättre kontrade jag med en perfekt backning runt ett hörn. Har aldrig, innan eller sedan dess, gjort en sådan snygg och prydlig backning. Det gäller att kunna prestera under press eller vad var det nu han sa till mig den där elitidrottaren jag träffade i somras.

I alla fall kom vi fram till vägverkets parkering och jag hann se en skymt av ett kryss i godkäntrutan innan hon sa något. Jag vågade fortfarande inte tro någonting men sedan sa hon: Jadu Jennie, det gick ju bra det här. och jag: Så jag är godkänd? och hon svarade ja och det stämde väl för jag fick den där lilla åtråvärda lappen även om jag inte riktigt kunde tro det, inte än, inte då just där.

Jag fick själv köra bilen tillbaka till körskolan och jag skakade hela den korta vägen dit. Livsfarligt men jag kom fram. Men vilken känsla. Att ta körkort känns verkligen som en stor prestation när man väl klarar sig. Det är jobbigt och hemskt och nervöst men när man väl får köra själv - det är frihet. Att kunna sätta sig bakom ratten och tänka, om jag vill kan jag köra vart jag vill.

Ett av mina bästa körminnen är när jag körde till Örebro sent på kvällen för att hämta J som hade varit på konsert där.  Ljummen sommarnatt, augusti då det börjar bli mörkare på kvällarna. Radion på och jag sjöng för fulla muggar hela vägen. Då tänkte jag att om jag har tillåtelsen att köra ensam till Örebro ja då måste jag ändå vara vuxen. Vilken kick. Bara mörk sommarnatt, jag och bilen.

(Har ingen bil så det är inte ofta jag kör, speciellt inte själv och speciellt inte så långt.)

En felgravad lax och du är död

Vad trött jag blir aftonbladet!

Ja, man kan dö av bakterier i maten. Man kan dö av allt. Överallt finns det faror som lurar.
Hur många i Sverige har dött av ett julbord? Tillräckligt många för att smälla upp en superrubrik hoppas jag.
Rädda konsumenter (i detta fallet läsare) är trogna,duktiga konsumenter.
Äckligt!

Var rädda om er

På något sätt är det något väldigt rörande med en tuff, cool, ball tonårskille som har en MAXIreflex med texten "var rädd om dig" på sig.

Man borde vara rädd om sig och alltid använda reflex för i egenskap av körkortsinnehavare kan jag tala om att man syns verkligen INTE utan reflex. Det är svårt att se mörkklädda, reflexlösa fotgängare även när det finns gatubelysning. Lyse på cykeln måste man också ha om man vill undvika att bli påkörd men inte ens lyse är en garanti bland sönderstressade bilförare på morgonkvisten.

Ta det lite lugnare är ni snälla alla miljöbovar! Jag har ingen lust att bli påkörd när jag cyklar trots utmärkt cykelbelysning.

image161

 
www.namnband.se/reflex

Julkortspyssel

Har ägnat hela kvällen åt att göra julkort som relaxgrej efter chocken hos tandläkaren.
Tycker det är riktigt roligt. Har aldrig testat scrapbooking eller något sånt men just julkort tycker jag är roligt.

Årets tema fick bli hjärtan, och det passar väl bra i juletider. Vem blir inte glad av lite hjärtan.
Vilken är din favorit? (vet att kortet inte är det allra bästa men fotografering har jag aldrig pysslat med på någon högre nivå)


image159


Min favorit är det gråa hjärtat med rosett högst upp till vänster. Tyvärr kunde jag bara göra två eftersom materialet inte räckte till mer. De får väl gå till mamma och svärmor då =)



Tandläkarskräck

Jag har tandläkarskräck. Inte på det vanliga viset. Jag är inte rädd för smärta och inte för utsattheten, det kan jag ta efter alla mina tandställningar, utdragningar av tänder, operation och insättning av implantat m.m. Min skräck ligger på det ekonomiska planet.

Varje gång jag går till tandläkaren är jag livrädd för att ha hål eftersom jag då kommer få punga ut med x antal kronor som jag inte har råd med. Jag som egentligen inte har råd ens med själva undersökningen. Förra gången jag var hos tandläkaren hände det. Jag som aldrig har haft ett hål i hela mitt liv hade nu tre stycken. men min tandläkare var snäll mot mig och sa att hålen var så små så att det inte skulle kosta alls mycket (i jämförelse) att laga dom. Det kändes i plånboken men det var hanterbart

Idag var jag hos tandläkaren och jag tror jag bad till Gud (som jag inte tror på) att jag inte skulle ha nåra hål när jag låg där i stolen. Det funkade uppenbarligen för jag hade inga hål. Däremot inträffade det som jag nästan inte alls vågat tänka på. Mardrömmen - Visdomständerna. Min tandläkare och en annan (second opinion) ville dra ut två av mina visdomständer eftersom den ena inte kommit upp som den ska och därmed är en grogrund för en massa bakterier som smaskar på matrester som fastnar där. Eftersom den ena inte kommit upp ordentligt så måste en mindre operation göras d.v.s tanden måste skäras ut = dyrare
Kostnad: ca 2500. Det kommer att ruinera mig. Men jag vet att jag måste göra det. det sista jag vill ha är en otäck inflammation som sprider sig i käken.

Men jag hade i alla fall inga hål.........å andra sidan har jag två visdomständer kvar som inte har kommit upp än, hoppas ni vill stanna kvar där i det mysiga tandköttet tills jag får jobb.


image158



Ingen kan komma och säga att jag inte är lat

image157

Den här lilla söta julstrumpan som jag har haft så länge jag kan minnas hänger nu på vår datarumsdörr. Faktum är att vi inte har julpyntat för tidigt utan den har helt enkelt inte tagits ner sedan förra julen. När J packade ner julsakerna glömde han bort den. Från januari till juni tänkte jag varje gång när jag satte mig vid att jag skulle ta ner den till källaren men att jag skulle göra det sen. Självklart blev det aldrig sen. Det sorgliga är att när Juni månad kom så tänkte jag på fullt allvar Nu är det ju bara ett halvår kvar till Jul så nu kan den lika gärna hänga kvar.
Kom inte och säg att jag inte är lat

Pepparkaksbak

Idag ,så här dagen efter första advent, har jag bakat pepparkakor. Det blev inte så många eftersom sisådär halva degen hamnade i magen i stället. Jag är väldigt förtjust i pepparkaksdeg. Får helt enkelt göra fler närmare jul. Ska ju baka lussekatter någon dag också.

Hittade min nya favoritfigur på MAXI häromdagen också - en älg.
Julälg blir snart den nya julbocken, vänta bara så får ni se =)



image156

En riktig jul

Årets julkalender verkar helt klart lovande. Inte i klass med Sunes jul och Mysteriet på Greveholm som är mina absoluta favoriter, men ändå lovande. Tycker julkalendrarna de senaste åren annars varit urtråkiga.
Bra skådisar med också. Allan Svensson blir nog lysande som smått diktatorisk tomte som bara "sitter på sin feta röv" medans nissarna sliter.

Och nu i första avsnittet fick man ju äntligen svaret på hur tomten kan hinna med att dela ut julklappar till alla barnen; tid-och rumpulver naturligtvis!

Otroligt roliga dialoger, i alla fall för mig som pendlar:

"Teknisk support": en biljett med polarexpressen, tur och retur
Nissa: ska jag åka kommunalt??!!
"Teknisk support": tydligen

Nissa: skulle inte du avgå sex och trettioåtta
Polarexpressen: tyvärr, förseningar på anslutande linje 14. Ny beräknad avgångstid sju och tjugotre.

Polarexpressen är naturligtvis en isbjörn, vad annars?
Härligt att se en julkalender med så tydligt jultema. Ska nog följa denna jag. Och nu i modern tid så kan man ju titta på nätet om man skulle missa avsnitt. Lovely!

image155
www.svt.se

Fullständigt befängt

I Sudan går man man ur huse för att kräva att lärarinnan Gillian Gibbons skall dödas. Hennes brott? Hon döpte, i samrådan med sina elever, en nalle till Muhammed.
Det låter nästan som ett skämt.
Hur kan man påstå att man är en god muslim om man vill få någon dödad för en sådan bagatell.
Finns det inte tusentals människor i världen som heter Muhammed? Hur kan man vilja ta en människas liv p.g.a. en nalles namn?
Hur kan man ens bry sig om en sådan sak? Finns det inte viktigare saker i Sudan att engagera sig i?