Fejm

Faaame I wanna live forever.

Se inte den nyinspelade varienten av denna film, den framkallar akut uttråkning och har en stark sövande effekt.

Ohh, nej den bachspelande tjejpianisten fick visst inte spela musikallåtar för sin arga pappa, och istället ska hon nu spela in någon konstig musik där hon helt plötsligt ska sjunga (för hon sjunger ju naturligtvis som en gudinna) - "hennes pappa behöver ju inte få reda på någonting"
Nu orkar jag ju verkligen inte fortsätta titta på filmen men jag kan sätta några ören på att hennes pappa kommer höra henne sjunga live på någon jävla avslutningshow och då tycka att hans lilla flicka är fantastiskt och att hon faktiskt får lov att kasta de där klassisk-pianist-drömmarna åt skogen som han går och bär på men inte så mycket hon.

Och det finns en svart kille from the hood, vars lillasyster blev ihjälskjuten i en drive-by-incident. Och han är sjukt arg, skriker och smäller i dörrar och så. Jag tror mig tyckas se att han kommer bryta ihop fullständigt, prata ut om allt hemskt med sin dramalärare och sen hux flux bli en härlig, balanserad ung man.

Och att de sedan bryter ut i sång och någon vansinnig stepdans mitt i cafeterian det är väl bara vad man kunde förvänta sig av Fame, men fy satan vad dåligt det är. Jag var inte så sugen att hyra filmen från första början och nu ångrar jag mig bittert. Men när tv:ns (påstådda) bästa utbud är finalen av Talang 2010 och Benjamin Wahlgrens lätt psykopatlillgamla uppträdande i så ska det låta föll jag till föga  Well, well jag har en vecka på mig att genomlida Fame - dream it, earn it, live it.


(Det finns tydligen bortklippta scener man kan titta på som bonusscener, hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaahahahaaaaaaahhheheeehehehehe.....hmmm)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback