Om när det är jobbigt att engagera sig i sport
OS har ju varit succé, det ska jag inte hymla om. Jag har suttit uppe på nätter, jag har vigt kvällar åt att titta på skidåkarna som susar förbi i spåren, jag har skrikit av lycka när Marcus Hellner och co åkt först över mållinjen, jag har fällt några tårar åt en utförsåkerska som först kraschat brutalt och sedan vunnit "ett bronsfärgat guld" och jag har glatt mig åt väldigt mycket sportrelaterat i detta OS.
MEN ishockeyn detta år har gått käpprätt åt skogen. För det första Skövde IK har visat upp ett dåligt resultat denna säsong, hade trott betydligt mer om dem. Men till OS då: Sverige misslyckades i kvartsfinalen, Ryssland misslyckades. Sen började jag heja på Finland lagom till semifinalen och vad hände...6-1 till USA, Finland spelade bedrövligt dåligt och blev totalt utskåpade. Sen till bronsmatchen hejade jag på Slovakien för jag tyckte att de hade gjort sig förtjänt av bronset oändligt mycket mer än Finland....vad händer? Jo Finland vinner. Finalen...jag hejar på USA (inte så mycket för att jag gillar USA men jag kan inte unna Kanada att vinna...aldrig i hockey) och Kanada vinner naturligtvis....vad annars liksom.
Häromdagen satt jag och Johan och kollade på Djurgården - Södertälje på O'learys (vi skulle bowlat men det fanns inga tider så vi tog en öl och kollade på hockey istället). Djurgården började väl helt okej men naturligtvis släpper de in både reducering och kvittering....då gick vi hem. Visserligen vann Djurgården sen i alla fall men inte när vi tittade. När vi tittade gick det åt skogen.
Så jag varnar er alla ishockeylag där ute, om ni inte är snälla så kanske jag börjar heja på er och då jäklar då kan ni räkna med att det går käpprätt åt h-lvete.
Damkronorna
Många säger att svenskorna borde skämmas, att de inte ska få några pengar o.s.v.
Jag tycker väl inte heller att förlust med 1-13 mot Kanada är bra. Jag tror att damkronorna hade kunnat sätta emot lite bättre om de inte hade haft en sån jäkla respekt för Kanada.
Men att tro att de ens kunnat komma nära Kanada, i OS, i Kanada vore ju en utopi utan dess like. Det är skilda världar. Kanada har ca 80 000 licenserade damhockeyspelare (enligt Niklas Wikegård). Sverige har 3612 st. Däribland räknas väl jag in, jag som börjat när jag var 24 år och som inte har en suck att ens komma i närheten av något OS om jag så spelar ishockey tills jag blir 80 år. Det finns nog många som jag i Sverige. I Kanada är spelarna betalda stjärnor. I Sverige får många av spelarna betala sin utrustning själva och att kunna få betalt för att utöva sin idrott är för många bara en dröm. Det är dåliga istider, det är ointresse från klubbarna och det ena med det andra.
Jag skäms över er som säger åt dessa tjejer, som tränar och jobbar och sliter utan att aldrig någonsin få något gratis, att de borde skämmas. Skäms på er istället!
Förra året hyllade för det mirakulösa silvret, nu inte vatten värda. Det svänger fort i sportens värld.
Sveriges herrar har också blivit utklassade för inte alltför länge sedan. Det har funnits tider där Sovjet har dominerat och inget annat lag har ens varit i närheten. Den tiden är lyckligtvis förbi men den har likväl funnits. Svårt att komma ihåg nu?
Och till er som säger att damhockeyn är så jäkla värdelöst därför att killarna är bättre. Är det inte alltid så? Killarna kommer väl alltid klå tjejerna i vilken sport det än rör sig om. Sluta jämföra och ta det för vad det är. Kolla på finalen mellan Kanada och USA och säg att tjejer inte kan åka skridskor, skjuta och spela. Sporten är ung....det tar tiiiid att få fram bra spelare så är det bara.
photo shoot
Och sen en fråga, ser jag tjock ut i de här kläderna? tycker låren ser lite väl fylliga ut ;).
Och Skövde slog mariestad med 7-2 och ligger tvåa i tabellen och är klara för allettan. Härliga tider, strålande tider.
Lerumspucken
Hemma igen efter cupen. Jag känner mig totalt mörbultad ungefär som jag har tvättats i tvättmaskin, blivit toktumlad och sedan manglad på en och samma gång. men det var så otroligt roligt. trots att jag bara sov en timma och fyrtiofem minuter. Och trots att jag var när det var dags för sista matchen var tröttare an jag någonsin varit i hela mitt liv (kändes det som). Att ligga på ett hårt skolsalsgolv på tre liggunderlag är inget att rekommendera. Hur jag än låg hade jag ont någonstans. Det spelade ingen roll att jag rev ut min väska och stoppade kuddar under höfterna opch hade byxor och tröjor som huvudkudde. Jag hade likt förbannat ont någonstans och natten blev som en enda lååång tortyr. Till slut lyckades jag tydligen somna (runt fyra) för när klockan ringde kvart i sex så var jag verkligen inte utsövt men dock sovande.
Dags för frukost, uppvärmning och omklädning. Sedan matchstart 8.00. Vi spelade mot Lerum och förlorade med 7-0. Lerum var helt klart bäst och 7 -0 kanske var kanske lite i överkant men de var helt klart mycket bättre än oss och då blir det var det blir. Sedan var det ju första matchen vi spelade sedan i januari så det var helt ok ändå.
Nästa match var det dags för Halmstad och då förlorade vi med 2-0. Men den matchen hade vi helt klart kunnat vinna. Vi vann skotten och hade flera målchanser men vi var grymt ineffektiva och lyckades helt enkelt inte göra mål. Men helt klart ett steg framåt för oss.
Karlskrona var nästa motstånd och nu funkade allt och vi spelade så himla bra allihopa. Vi vann den med 4-1 mot ett riktigt grinigt Karlskrona. Min lagkamrat L blev bla kallad för "din feta kossa" och slagsmål utbröt. Dock var den förolämpningen ganska malplacerad då L är supesmal och knappast har ett gram fett på kroppen så jag tror inte att hon tog så illa upp =). Lite synd att vissa var så griniga men iofs gjorde det att jag och säkert många med mig ville vinna ännu mer och kämpade otroligt hårt. Självklart var det också otroligt roligt att äntligen få vinna.
Sista matchen var mot Hovås och då var alla rejält trötta. från att ha varit i ishallen från klockan halv sju skulle vi alltså spela sista matchen tjugo i sex. vi tog (kanske något överraskande) ledningen med 2-0 men sedan orkade vi helt enkelt inte längre och de kunde kvittera, dra ifrån och till slut vinna med 5-3.
Vi slutade alltså fyra i cupen och jag tycker vi spelade riktigt, riktigt bra. Det var bara Lerum som utklassade oss och med tanke på att alla andra lag spelar i serie och spelar matcher regelbundet så gjorde vi en riktigt bra insats. Jag har haft en superkul helg som jag tror jag kommer minnas hela livet.
Nu ska jag bara försöka bli av med den här stelheten och ömheten som besitter min kropp för tillfället.
