Överflöd
Det rasar in tidningar i min brevlåda, varje dag kommer det en ny. Och jag betalar inte för en endaste av dem (ok, runners har jag köpt själv, dagarna innan jag visste att jag skulle få hela köksbordet fullt med tidningar). Det dumma är att jag inte hinner läsa dem. Blir bara något halvslött bläddrande innan det är dags för nästa. Hur kan det komma så många tidningar på en och samma gång, hur?
Spionen är visserligen rätt trist, det är ju någon studenttidning man får när man pluggar i Göteborg men det är ändå en tidning.
Hälsa får jag av misstag, det är någon annans tidningsprenumeration som handlar i min brevlåda pga samma efternamn. Jag har försökt leta reda på vart människan bor som egentligen ska ha den men hon finns tydligen inte på nätet. Jag har till och med varit runt lite i portarna här omkring för att kolla om hennes namn råkar stå någonstans - men icke! Nu tycker jag att jag har gjort mitt. Orkar inte ringa till Hälsa och upplysa dem om misstaget, hatar att ringa telefonsamtal så varför slösa ett på dem liksom. Dessutom är tidningen rätt kass, läser den knappt.
Hockey får man några nummer av när man är licensierad spelare och topphälsa och allt om mat är födelsedagspresent respektive julklapp.
Lägg till att jag har lånat sjuhundrafemtioelva böcker av M så har jag att läsa fram till nästa jul.
Nu grönskar det
Fixat i ordning ute på balkongen idag. Eftersom vi har inglasad så går det bra att sätta ut plantor redan nu då det inte blir så kallt där ute. Eller det är vad jag hoppas i alla fall, det har gått bra föregående år. Fattas bara att alla växter dör. Att köpa blommor är ingen billig historia, men att köpa krukor är än värre. Snacka om dyrt för någon liten sketen lerkruka. Jag hade som tur var tillräckligt många krukor i skåpen för att fylla mitt behov denna gång.
Nu är det bara vattna, vattna, vattna hela sommaren lång. Blommor ska tydligen ha näring också, det brukar jag aldrig bry mig om men jag tänker att jag kanske ska ta och börja med det.
Jag kan riktigt se hur mina fingrar börjar anta en nyans närmare grön.
Jag har ingen före-bild men det är ungefär samma, minus växter, plus en massa tomma krukor och annat skräp som bara hivats ut för att balkongen är en sån bra förvaringsplats (tills den dagen man vill njuta lite kvällssol).
Here we go again
Sverige vinner eurovision?
Har vi hört den förut?
För övrigt har jag jobbat idag. Mycket inspirerande och det är inte ofta man kommer hem med mer energi än vad man lämnade huset med. Nu blir det intervaller och styrketräning. Woho!
Kalajs
Sen när vi kom hem käkade vi burkravioli till middag! Ravioli?! Herregud, hur lat får man bli.
Ravioli - det går utför....
Kalaset i helgen var annars trevligt, Johan fick mycket fina presenter och jag fick beröm för mina bakverk. Med andra ord var det en väldig lyckad tillställning för oss båda.
Den som inte tar bort luddet....
I alla fall så brukar vår tvättstuga nästan alltid vara fin, fräsch och städad = inte så många tvättstugebråk och arga lappar. Förutom idag, måste varit någon slarvig jävel som tvättade sista passet igår. Fullt med sköljmedel kvar i det facket. Jag vill inte blanda mtt underbart doftande lavendelsköljmedel med någon orange gegga.
Fullt med ludd kvar i torktumlaren, och ändå såg filtret lite sådär halvhjärtat avborstat ut. Vem gör sånt? vem tänker " Ja, jag torkar bort luddet men jag tänker fan inte ta bort allt"? Hur lat får man bli?
Jag tänker att jag kanske också kunde bli en sån där som skriver arga lappar.
Den som inte tar bort luddet ska dö!
Bergs"bestigning"
Och nu vet ni ju vad jag tycker är det göttaste med bakning - smeten (igår blev det banankaka och den smeten funkade också).
Eftersom man inte kan sitta inne och äta kakasmet/deg hela dagarna så begav jag mig igår ut på en powerpromenad i syfte att plåga mig själv. Var jag gick? uppför berget såklart (fortfarande det där låga västgötaberget men ändå). Trodde aldrig min andning skulle bli normal igen när jag väl kom upp.
Jag har hört att vissa idrottare springer uppför strupen (alltså en väldigt brant gångstig/väg uppför berget). En himla tur att vårat lag inte sysslar med sånt.
När jag gick ner igen så var det några killar som höll på att klättra uppför klipporna, utan någon utrustning. Eller jo de hade någon form av luftmadrass som de hade lagt under sig när de klättrade. Jag ville instinktivt skrika " Vad håller ni på med, kom genast ner därifrån!! " men då killarna var i 20-årsåldern eller nåt så gick det väl inte för sig. Kanske ska gå upp igen idag och kolla så att de inte ligger kvar men får väl förmoda att de visste vad de sysslade med.
Och då kom paniken....
Jag köpte ju den då för tio år sedan när jag började gymnasiet. Fortfarande kan man skymta texten Jennie K
NV1C ingraverat bakom batteriluckan (herregud, vi ristade in våra namn för att vi trodde miniräknarna var stöldbegärliga, hahaha). Den har varit igenom allt från de där första trevande matteproven i Ma A, ångestfyllda nationella prov i såväl matte och fysik och nu till sist svettiga tentor på universitetet.
Det är tack vara den som jag inte längre, smärtfritt, kan räkna ut saker i huvudet.
Idag trodde jag att den var död för alltid. Den fungerade inte hur mycket jag än tryckte på den. Batterierna är nyss bytta så paniken var ju inte långt borta. Skulle jag behöva köpa en ny jäkla räknare för 1000 spänn nu (i skolan fick man ju kraftig rabatt). Tills jag kom på det, jag hade råkat komma åt kontrastknappen och det var därför man inte såg något. Phuu!
Det är ju bara en pryl för guds skull, men det är också så himla mycket minnen och nostalgi!
Högskoleprovet
Jag kom in på det jag ville med mina betyg så jag har aldrig sett någon poäng med att betala 300 riksdaler för att sitta och plågas en hel dag i någon sunkig skolsal. Visst har jag någongång övervägt om jag skulle göra det bara för att få ett resultat liksom. Se om några kunskaper fastnat utan att pluggat till det innan.
Det finns ju flera sidor på nätet där man kan göra ett testprov med eller utan tidsbrist och jag har försökt flera gånger men jag tröttnar alltid. Vem orkar spendera flera timmar på det när det inte är på riktigt liksom. Det enda jag orkar med är orddelen, dels för att det går snabbt att genomföra och dels för att jag är strålande bra på ordkunskap. Jag kanske inte sätter alla ord men de flesta.
Sen att jag gissade rätt på jokk=fjällbäck enbart på grund av jokk bärdryck hör inte till saken. Rätt som rätt oavsett vad man hämtar kunskapen ifrån. JAg är heller inte ensam om den kopplingen har jag hört.
Jag skulle förmodligen få ett riktigt bra resultat på ord men det finns ju fyra andra delprov.....not so very good på dem tror jag. Det här med att behöva svara på alldeles för många frågor under alldeles för kort tid. Det tilltalar mig ingenting. Men det kanske bara är ren och skär feghet. Vad gör jag om jag får ett pissdåligt resultat? Är mitt liv baserat på en lögn då? Får man fortfarande sin examen om man är sämre än en medelmåtta på högskoleprovet? Jag tror jag skippar´t! Jag tänker ändå inte söka in på läkar/veterinär/psykolog - programmet om jag är så bra att jag får 2.0 (fet chans liksom). Allt att förlora, inget att vinna.
Sen är det ju roligt att aftonbladets artikel - Testa, så bra är du på högskoleprovet - enbart åtföljs av ett test på, just det, ord-delen.
Nature calling
Naturäventyren fortsätter. I eftermiddag har jag tydligen tackat ja till att följa med "svärmor" och leta efter en tjädertupp på berget. Får väl se om kan få syn på den eller inte. Det blir nog spännande.
Det Göttaste
Sockerkakssmet (som i detta fallet) är ljuvligt gott och är en stor anledning till att jag orkar baka sockerkaka överhuvudtaget. Ibland kan jag tycka att smeten är godare än själva kakan faktiskt. Men om jag skulle röra ihop smeten och sen äta hela direkt ur bunken så skulle det vara att gå bortom alla former av frosserigränser jag kan tänka mig. Det skulle kännas näst intill perverst. Därför måste jag baka kakan för att få smaka smeten.
Hur gör man när man får barn. Givetvis så borde väl barnen få ta över redskapsslickningen men jag tvivlar på att jag kommer älska mina barn så mycket att jag är beredd att försaka smeten. Jag kan riktigt se mig själv ha dragkamp om bunken med mitt eget barn och den bilden känns inte riktigt helt okej.
Baka kaka i smyg kanske är da shit då.
Ryds Grottor
Det var mysigt trots att jag höll på att dö av cykelfärden upp dit. Från vårt hus och dit är det väl uppför 95 % av vägen. Och här snackar vi uppför, ryds grottor ligger på ett satans berg. Ett satans lågt västgötaberg men ändå.
På vägen hittade vi ett litet minivattenfall. Älskar forsande vatten på våren, det är så härligt när snön har smält och det bara dånar och brusar om vattnet.
Men sen till Ryds grottor ( som inte är några grottor utan mer en klyfta i berget). Jag sa till Johan: akta dig nu för *** vi vill inte att någon trillar ner här! Varpå han genast ska klättra ner lite till och titta närmare. Han tycker jag är feg, jag tycker jag är sund. Om man står vid kanten och tittar ner för ett stup som är x antal meter och där det längst ner finns stora, spetsiga, granithårda stenblock så är det alldeles naturligt att vara rädd tycker jag.
Frågan är bara hur lärarna kunde undvika att få hjärtinfarkt när de hade med sig en hel skolklass med vilda, klättrande satungar hit.
Och sen när vi kom hem blev det premiär för bikini (överdel) på balkongen. Så himla varmt och skönt. Måste bara komma ihåg att köpa mer solkräm, vet inte om en från 2008 har så stor effekt.
Fotoskola
Jag har nu bett Johan att han ska hålla i kameran lite oftare så att jag får lite kort föreställande min vackra nuna också.
Well....Det var inte riktigt sådana här kort jag hade tänkt mig:
Vilken fotoskola har han gått i egentligen? Ta kort på någon hjälplös sate när denne knyter skorna, vilket sätt!
Ironiskt
Förresten. är det inte konstigt. Av alla 365 dagar som finns på ett år är jag konstant gottesugen på åtminstonde 90 %. Nu när det är påsk och det är legitimt att vräka i sig chokladägg, skumägg, dragéägg och ägg i största allmänhet har jag plötsligt fått totalt avsamk på godis. Det måste fan vara ödets ironi. Jag hoppas innerligt att det går över tills imorgon.
Inte för att jag har fått något påskägg, men ändå!
Vårpyssel
Idag har vi fixat våra cyklar inför våren. I alla fall bytt bromsar. Kan ju vara en fördel att ha fungerande bromsar när man ska cykla. Imorgon ska vi tvätta och putsa dem. Johan rekommenderar mig också starkt att byta bromsvajrar på min då de tydligen ska vara helt sönderrostade, någonting som jag är starkt skeptisk till.
"Ska det vara så jävla svårt att ställa in cykeln".
Men innan vårpysslet med cyklarna ska jag åka och titta på det här. Bör vara en spännande upplevelse.
Tjingeling