khalypso

Johan fyller år imorgon och ska således ha kalas för släkten i helgen. Eftersom jag bara är hemma och drar mig och är till noll nytta för samhället just nu så tänkte jag ställa upp och baka alla grejer till kalaset.
Och nu vet ni ju vad jag tycker är det göttaste med bakning - smeten (igår blev det banankaka och den smeten funkade också).

Eftersom man inte kan sitta inne och äta kakasmet/deg hela dagarna så begav jag mig igår ut på en powerpromenad i syfte att plåga mig själv. Var jag gick? uppför berget såklart (fortfarande det där låga västgötaberget men ändå). Trodde aldrig min andning skulle bli normal igen när jag väl kom upp.

Jag har hört att vissa idrottare springer uppför strupen (alltså en väldigt brant gångstig/väg uppför berget). En himla tur att vårat lag inte sysslar med sånt.

När jag gick ner igen så var det några killar som höll på att klättra uppför klipporna, utan någon utrustning. Eller jo de hade någon form av luftmadrass som de hade lagt under sig när de klättrade. Jag ville instinktivt skrika " Vad håller ni på med, kom genast ner därifrån!! " men då killarna var i 20-årsåldern eller nåt  så gick det väl inte för sig. Kanske ska gå upp igen idag och kolla så att de inte ligger kvar men får väl förmoda att de visste vad de sysslade med.