Dangerous

Jag gillar att leva farligt men att det var farligt att gå på hockey det visste jag inte.
Eller farligt och farligt men det kan tydligen göra ont trots att man inte befinner sig på isen.
Fick en förlupen puck i ryggen och satan i gatan vad ont det gjorde.
Kommer få ett mycket grannt och fint blåmärke om någon dag.

Jag säger bara, det är en himla tur att man har lite hull på kroppen som kan ta smällarna. (får bland annat tacka mina kollegor i kiosk på jobbet för allt trasigt godis de försett oss med i sommar)
.


Men som plåset på såren fick vi en autograf i matchprogrammet och gratis entre till en seriematch i vinter och då kändes allt bra igen. Och för er som nu tror att det är farligt. Jag har stått på samma plats i typ fem år nu och det är första gången jag har blivit träffad och det är väl hyffsade odds för att hänga med på en match någon gång? (och nej jag blev inte träffad i rumpan utan på nedre delen av ryggen, hade det varit rumpan hade det varit helt lugnt, ingen smärta alls =).
Och att vi vann något samma dag som jag blev träffad av en puck måste ju vara ödet, eller ett lustigt sammanträffande, välj själva. brukar aldrig vinna något på de där matchprogrammen och då har man ändå köpt några under åren.


Dålig Sööörviiis

På tal om ICA MAXI (se inlägg om fisk i räkpaket längre ner). När jag var där och skulle panikshoppa en mascara inför galamiddagen så råkade jag klanta mig en aning. Vid sminket har de av någon anledning ställt upp massa teer på något slags bord. Det är typ iste i galsflaskor som står och trängs i det där bordet och i min iver att komma till det där förbannade sminket så råkade jag häva ner en sådan flaska som föll i golvet och naturligtvis gick i tusen bitar.
Känslan var densamma som när man tappade ett glas i skolmatsalen på högstadiet. Alla vände sig om och jag väntade på applåderna. Naturligtvis kom det inga applåder eftersom MAXI är ett ställe för vuxna och inte ett tillhåll för finniga, hormonstinna tonåringar. Däremot fick jag hasa mig fram till två ur personalen och generat pipa fram:
- eh, jag är hemskt ledsen men jag råååkade liksom eh stöta ner en av flaskorna därborta och eh den gick typ sönder.
Varpå den ena tittar surt på mig och säger:
- Jaha, det var inte ju bra
- eh nej, jag ber om ursäkt
- (djup suck) jaha då får väl vi ta hand om det då (tittar trött på den andra)

Som om inte min förnedring var total allredan. Som om inte jag visste att det var otroligt klantigt av mig. Men att bli bemött som en jäkla ligist som vill ställa till problem för personalen där går gränsen. Jag har spenderat 31 500 kronor på nämnda ställe i år. Jag tror att de har tjänat mer pengar på mig än vad de förlorar på att jag välter ut en teflaska för 19 spänn. Det kan hända att jag överreagerar en aning. Men så många gånger som jag har torkat upp grejer som tappade drickor, glassar, varor, spyor etc. på mitt jobb, alltid med ett leende på läpparna och alltid med ett försäkrande: det är absolut ingen fara, det är sånt som händer, jag fixar det, tänk inte på det. Tydligen blir man inte behandlad så som man behandlar andra. Och om det nu är så att de där jäkla glasflaskorna välts ner så ofta att personalen inte orkar med det längre så kanske det är dags att byta ställe för dem.


Galamiddag

Körs i taket, nu tänker jag skriva två inlägg på raken.

I måndags var det galamiddag, eller om man så vill avslutningfest på jobbet.
Jag var uppe halv sex på morgonen för att ta mig till jobbet för att städa. jag trodde att jag skulle hinna med en powernap innan det var dags att göra sig i iordning. Jag skulle bara hitta en topp till min kjol som jag skulle ha. Att bara hitta en topp visade sig ta två timmar (restiden ej inkluderad) och visade sig bli en topp, ett halsband, ett skärp, strumpbyxor en mascara och en foundation. Så den där sömnen kunde jag ju glömma. är i alla fall grymt nöjd med mna kläder men som vanligt har jag inte en enda bild som faktiskt visar dem. Bara några enstaka bilder på mig själv sittandes.
Kjolen som är från Vila och som jag köpte i Sthlm blev kanonbra förutom en sak. När jag skulle cykla till resecentrum tror jag att jag visade trosorna för halva Skövde. Alltså tips till mig själv, ingen lämplig kjol att cykla i.

Kvällen var annars kanonkul och jag kände mig inte det minsta trött förrän jag sate mig på bussen hem någongång efter två. Då blev jag plötsligt übertrött och hela dagen igår spenderades i soffan. Bakfull till max. Men nuförtiden blir jag bakfulla bara av att titta på en flaska vin så det är inte så konstigt.

Jag brukar ju inte lägga ut bilder på andra i bloggen men måste bara visa de stiliga pöjkera på jobbet görandes någon parodi på Dressman.



Och här är jag:






Fisken från helvetet

Long time sen senast.
Orkar inte med att sitta och glo på en skärm när det ska föreställa att vara sommar ute. Föreställa ja, men det är inte mycket till show. Några fina veckor i juni annars ingenting. Lite sol här och där men annars bara regn, regn och regn. Som vamligt. Fyra regnfria dagar i juli var det visst. Man får vara tacksam för det man får.

I lördags hade vi kräftskiva för att fira att semstern var slut. Några hade ångest men inte jag, man kan tydligen inte få någon ångest om man aldrig hade någon semester från första börja. Något att komma ihåg. I alla fall, vi skulle ha kräftskiva men eftersom Johan inte är något större fan av kräftor (det är för jobbigt att skala) så köpte vi även ett paket räkor (tydligen mindre jobbigt att skala).
Med i räkpaketet fick vi med den fulaste lilla fisken jag någonsin sett. En monsterfisk. Sprider troligtvis zombiesmitta eller något.



Eftersom Johan är väldigt känslig med mat och inte kunde tänka sig att
äta räkor som hade varit i närheten av den fula fisken så skulle jag för första gången i mitt liv åka till MAXI och lämna tillbaka en vara. Jag hade verkligen laddat inför uppgiften, jag såg mig själv kräva ett nytt räkpaket och hade funderat ut repliker till alla scenarion som skulle kunna tänkas utspelas när varan skulle reklameras. "Jag spenderar tiotusentals kronor här varje år och jag kan inte ens få ett ruttet räkpaket tillbaka. Ni har förstört hela vår kräftfest" var nog det mest svulstiga och överdrivna jag hann komma till innan jag kom på att vi inte hade något kvitto och således inte kunde lämna tillbaka räkpaketet. Vilket antiklimax! Historian slutade med att Johan fick köpa nya räkor och vi andra åt kräftor och räkor smittade av fisken. än har vi inte blivit sjuka men jag väntar fortfarande att bli förvandlad till zombie eller någon annan ljusskygg varelse.

En avslutande, lite mera finstämd bild från år oerhört lyckade kräftskiva (jag lyckades hålla mig hyffsat pigg ända tills 24.00)



Åh, jag höll på att missa, Jag i kräfthatt.