Skulle jag sova? Nääää, aldrig
Varför är det så svårt att erkänna att man just vaknat upp ur sin törnrosasömn när någon ringer och väcker en?
- Låg du och sov?
- Vadå, jag? Nejdå!
Precis som inte vederbörande hör att man låter som en zombie på heroin. Precis som man inte låter som en förvirrad ärthjärna som låter som man precis har vaknat upp på nordpolen (det känns som om den platsen skulle göra en mest förvirrad av alla tänkbara platser på jorden man kunde vakna upp på, fatta kylan).
Det hände mig idag. D ringer mig och frågar om en födelsedagspresent till morgondagens fest på östermalm. Jag hade slumrat till någongång vid elvatiden och han ringde noonish. Jag förnekade bestämt att jag sov, vad pinsamt klockan var ju liksom tolv. Till mitt försvar var jag så förvirrad när jag svarade att jag inte ens fattade att jag hade sovit, det var ju inte ens meningen att sova. Jag skulle ju bara titta lite på någon menlös kanal5-"underhållning" och sedan ringer telefonen och jag fattade ingenting. Så när jag sa nejdå, jag sov inte, så menade jag det faktiskt den gången i alla fall i några förvirrade sekunder men sedan var det liksom inte läge att ta upp det igen.....Jo, du förresten jag sov faktiskt! Hur dumt hade inte det låtit?
- Låg du och sov?
- Vadå, jag? Nejdå!
Precis som inte vederbörande hör att man låter som en zombie på heroin. Precis som man inte låter som en förvirrad ärthjärna som låter som man precis har vaknat upp på nordpolen (det känns som om den platsen skulle göra en mest förvirrad av alla tänkbara platser på jorden man kunde vakna upp på, fatta kylan).
Det hände mig idag. D ringer mig och frågar om en födelsedagspresent till morgondagens fest på östermalm. Jag hade slumrat till någongång vid elvatiden och han ringde noonish. Jag förnekade bestämt att jag sov, vad pinsamt klockan var ju liksom tolv. Till mitt försvar var jag så förvirrad när jag svarade att jag inte ens fattade att jag hade sovit, det var ju inte ens meningen att sova. Jag skulle ju bara titta lite på någon menlös kanal5-"underhållning" och sedan ringer telefonen och jag fattade ingenting. Så när jag sa nejdå, jag sov inte, så menade jag det faktiskt den gången i alla fall i några förvirrade sekunder men sedan var det liksom inte läge att ta upp det igen.....Jo, du förresten jag sov faktiskt! Hur dumt hade inte det låtit?
Kommentarer
Postat av: Maritha
Känner igen mig i det där; fattar egentligen inte vad grejjen är med att erkänna att ja, jag sov faktiskt, jag är en människa som sover då och då... Känner också igen det där med att man ibland är så förvirrad att man faktiskt inte tror att man har sovit... Konstigt fenomen!
Postat av: Jennie
Ja, det är väldans konstigt. Så himla pinsamt att sova alltså =)
Trackback