khalypso

Sex and the city (vad annars? ) ska ju som bekant för många bli film.
Om jag ska gå? Abso-fucking-lutely  (reserverar mig för stavningen).

Inte för jag vet om Sex and the City egentligen är så lyckat i filmformat men man kan bara inte missa det. Carrie, Sam, Miranda och Charlotte är som några gamla vänner som man inte har sett på en evighet nu (förutom några miljoner gånger när man tittat på repriserna men det är inte samma sak.).

Sex and the City är serien som avslöjar att jag är tjej trots allt. Jag är väldigt, väldigt pojkflickig av mig annars. Jag sminkar mig inte speciellt mycket, helst inte alls, jag tycker inte om att fixa med håret, mitt största intresse är hockey, jag umgås mest med killar nu för tiden, shopping är inte min grej. Men när jag ser på sex and the city så vill jag göra allt det där; shoppa skor tills jag faller död ner, sitta och fnittra med vänninorna på ett litet hak någonstans, ha alla de vackra kläderna och alla de andra typiskt "tjejiga" grejerna.