Dags att bli vuxen!
Jag är ganska blyg, det är faktiskt en sak som kanske inte alla vet. Jag verkar kanske inte så blyg alla gånger men det är jag, jätte blyg. Vissa situationer är värrre än andra. Att prata med personal i affärer, att ringa samtal till myndigheter eller andra som inte ingår i kategorin släkt och vänner.
När man är vuxen kan man inte vara blyg har jag kommit på så därför ska jag nu börja tvinga mig själv att göra dessa saker. Idag t.e.x. ska jag först gå på en introduktion till gymmet här nere och det innebär ju vissa orosmoment som var ska man samlas, tänk om ingen kommer vad gör jag då o.s.v. Sedan ska jag också ringa till sommarland och försöka få sysselsättning i sommar vilket också känns jobbigt även om personalchefen är hur trevlig som helst. Igår gick jag till gymmet själv och tränade, kom på att maskinerna var lite svåra att ställla in och pratade då med henne i receptionen om hur man skulle boka introduktionen. Jag gick också förbi nätverksgruppen för att försöka få igång internet vilket gick hur bra som helst. Jag måste göra mer sådana här saker så att jag vågar, det är ju inget farligt direkt!
Jag vet varför jag är sån här, tror jag i alla fall :). Jag har en otrolig löjlig skräck för att göra bort mig. Jag har otroligt svårt att bjuda på mig själv i sådana situationer-tyvärr! Däremot vet jag inte riktigt varför jag är sån men det har väl med bror (eller syster i mitt fall)-duktigsyndromet kan jag tänka mig.
Men nu ska jag "skärpa" mig. Jag får öva, öva, öva tills det inte känns så farligt längre, hemmgjord kognitiv terapi tänkte jag mig. det kommer gå så bra så!!!
Känner igen det där, men som Du säger; det är ju inte precis som att de kommer att slå en om man ställer "dumma" frågor... Håller också på med samma "hemmaterapi", det går ganska bra, faktiskt. Andreas har en lite hårdare variant, och försöker tvinga mig att ta ALLA sådana typer av samtal, vilket ibland får till följd att det låser sig helt, men för det mesta går det bra..:)Lycka till!
Det gick jättebra, nu är det bara jobbbet kvar men det kommer nog också gå jättebra :). Jo johan försöker också få mig att ringa samtal men oftast så vägrar jag, men nu jäklar =). Känns som det stärker mig att bo själv här eftersom jag måste ta tag i saker själv och kan inte knufffa över dem på stackars johan =).
Jag vet! Visst är det jobbigt att behöva ringa och sånt! Peter brukar göra det för det mesta om det rör hushållet men när det gäller ens egna saker kan man inte lika gärna låta någon annan göra det. Men men, övning ger färdighet=)
Ja usch ja, det är jätte jobbbigt men någon gång måste man ju lära sig och varför inte förr än senare :), Jag är extrem, jag tycker t.o.m. det är jobbigt att ringa till frisören och beställa en tid.