Om konsten att tala engelska

Jag har varit skitbra på att prata engelska, vart i helvete tog det vägen?
Läsa och förstå går prima.
Jag talar numera svengelska, eller någonslags engelska med extremt svensk brytning. Sådär som jag ahr hånat andra för en gång i tiden.
Har pratat lite med två andra masterstudender, en holländska och en amerikanska (hu,modersmål)...och jag suger. Idag gick det lite bättre än förra gången. (i´m intrested in medicine but I don't want to be a docter because i don't want to touch sick people all days var det enda intellektuella jag kunde prestera när de undrade varför jag läste farmaci istället för läkare, det och att betygen är för låga, betyg heter grades eller nåt va?)
Idag kunde jag klämma ur mig (på värsta svenskengelskan) you can buy anything on blocket, bikes, cars, apartments, kittens eftersom den ena ville köpa en begagnad cykel, dock oklart om hon också behövde en bil, lägenhet och/eller kattunge. Det är också oklart om de någonsin kommer vilja prata med mig igen, men det hoppas jag, jag behöver uppenbarligen träna.
De säger också nice talking to you när de går. Det tycker jag är trevligt på något sätt men jag vet inte vad jag ska svara så jag svarade helt enkelt you to, det känns inte helt korrekt men jag hoppas att det framgick vad jag menade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback