khalypso

Beverly Hills 90102 91020 90120 90210 - denna 90-talets stora gigant av giganter (nåja Tv-serier)

Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var när jag såg TV-serien första gången. Jag kommer ihåg att det det var väldigt viktigt att tala om vilken karaktär man skulle vara. Tjejerna ville vara Kelly, Donna eller Brenda (sällan Andrea). Killarna ville vara Dylan eller Brandon kanske Steve någongång (sällan David åtminstonde inte innan han lägrade Donna). Jag har för mig att jag nästan slogs med en barndomsvän för att båda absolut ville vara Kelly. Oklart varför man skulle vara Kelly, det var ju inte så att vi gick runt och lekte BH varje dag, men man skulle bara vara det.

Serien går i repris på Tv4+ just nu, från början. Vi snackar alltså när Brenda fortfarande är med i serien (alltså när Shannon Doherty fortfarande kunde uppföra sig som folk).
Det är helt underbart, en smula pinsamt och ganska upprörande att se.

Beverly Hills är framför allt en sak före allt annat, en moralpredikande show för amerikanska ungdomar.
Smoking is a filthy habit och röker du en cigarett så får man minst lungemfysem, drickandet av alkohl leder till något av följande alternativ: du är en sekund från att drunkna , du kraschar din sprillans nya bil eller så blir du utsparkad från skolan och får inte ta examen med dina kompisar. Den dagen du hittar ett vapen och pillar på det lite så råkar du naturligtvis skjuta dig till döds. Om man råkar hoppa i säng med någon lite sådär impulsivt så får du minst en könssjukdom eller blir gravid (om du är tjej). Om du är kille så får du givetvis hoppa i säng med vem du vill men om det är med en tjej som spontanligger med många killar så får du givetvis också en könssjukdom eftersom en sådan tjej givetvis inte kan vara fräsch. I stort sett varje gång någon gör någonting som råkar bryta lite mot den amerikanska moralen så inträffar givetvis katastrof, död och olycka.

En sak som dock inte verkar ett dugg viktigt i Amerika på 90-talet är jämställdhet. Den fullständigt lyser med sin frånvaro och det är alltså fritt fram att vara hur ojämställdhet som helst utan att drabbas av någonting alls.
Varför behandlar föräldrarna Brandon som en 30-åring och Brenda som en 3-åring. Pappan är en riktig jävel som mest springer runt och kallar Brenda sin "little, little girl" men aldrig hör man någon kalla Brandon för "little, little boy". Brandon får mest springa runt och göra vad helst han finner intressant eller roligt. Eftersom de är tvillingar så är det väl rimligt att anta att åldern är densamma. Brenda får inte vara ihop med Dylan (för pappan naturligtvis), Brenda skiter i det, flyttar till Dylan ändå varpå pappan fullständigt uttnyttjar sin position som Dylans förvaltare och hotar med total frysning av hans tillgångar om inte pappans "little, little girl" flyttar hem igen. Som sagt en riktig jävel, snacka om uttnyttjande. Men det funkar för hux flux sitter Brenda på ett plan till Paris och medan hon är där och umgås med fransmän passar Dylan på att roa sig med Kelly. Vad som händer sen kommer jag inte riktigt ihåg.

En annan sak som jag undrar är varför Brandon går runt och tycker tuggummi med öppen mun hela tiden? Jag antar att det såg coolt ut men jag finner det oerhört irriterande nu såhär något decennie senare.

Sen är det ett jäkla tjat om Donnas oskuld eller skuld. Det är faktiskt inte så intressant...faktiskt.
Beverly Hills blev ju till slut rätt tjatigt och trist men då kom Dawson's creek - samma moralkakor, mer raffinread dialog.

Ett alldeles för långt inlägg om en sketen Tv-serie men jag behövde en paus i kemipluggandet.