Del 2 Hotellet och Kutna Hora

Vi bodde på ett Hotell som heter Jurys Inn som är ett nybyggt hotell och hur fräscht som helst.
Sängarna var bedrövliga (ingen bäddmadrass bara en knögglig madrassbotten som lekte hela havet stormar varje gång man vände sig om) och duschen var ett badkar och det hade väl varit okej om det hade funnits ett duschdraperi eller något men det fanns bara en liten smal glasskiva i ena änden som knappast höll vattnet inom duschområdet d.v.s. hela golvet blev blött. Förutom det så var allt toppen med hotellet.
Stor frukostbuffé varje morgon som till och med innehöll diverse olika bakelser till kaffet (och jag undrar varför jag gick upp i vikt under resan).

Efter att ha vandrat runt på stan första kvällen, ätit på det dyraste stället, klassiker första kvällen och däckat totalt och sovit tio timmar trots obehaglig säng så åkte vi på utflykt första "riktiga" dagen.
Kutna Hora och vi bestämde oss för att prova kollektivtrafiken istället för att åka på ordnad dyr tur.
Svårare än vad man kan tro att hitta tågstationen, svårare att fatta när och var tåget skulle gå ifrån, svårare att fatta hur man köper biljett än vad man kan tro. I Prag är inte engelskakunskaperna på topp om man säger så och mina tjeckiskakunskaper sträcker sig inte längre än till Dobry den. Det är inte så himla lätt att fråga random utvald person på gatan och sen försöka få ett begripligt svar.

Här har vi lyckats virra bort oss riktigt ordentligt. Men vi följde spåren till stationen

Vi lyckades iaf köpa biljett, vilken kostade under 100 svenska kronor för fem personer för en timmes tågresa (Det ni SJ!), och komma på rätt tåg.

Väl framme i Kutna Hora så visade det sig att man skulle ta ännu ett "tåg" till centrum. Jag var osäker på om jag skulle överleva den korta tågresan i det skrangligaste, sorgligaste tågkadaver jag någonsin sett. Men det funkade alldeles utmärkt.




Ladies and gentlemens, prepare for a bumby ride.

Kollade in katedraler, åt en otäck pizza som svaldes ner med öl (vad annars) tog en till öl och åkte sedan skrangeltåget tillbaka till sedlec (vi hade kunnat gå men risken att gå vilse var överhängande) och benkyrkan.
Alla killar fick ta av sig sina kepsar och när jag skulle göra det så sa hon i inträdet bara, no, no only men, catholic church, chatolic church. Okej, jag fattade, män får inte bära hatt i kyrkan men det får kvinnor (tanter)
Det var riktigt fascinerande och rätt äckligt att gå runt där bland alla gamla människoben.
Men visst jag fattar tanken, Livet är skört och genom andlighet kan man leva vidare även när kroppen har förfallit.
På allahelgonanatten har de tydligen gudstjänst här, måste vara en besynnerlig upplevelse.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback