fjortis
När jag läser gamla grejer som jag har skrivit när jag var i högstadieåldern så är jag så otroligt glad att inte bloggar fanns på den tiden. Det är en sak att läsa för sig själv, skratta lite, skämmas lite. men om det för alltid hade funnits på nätet hade det nog blivit mest skäms. Det hör ju till att man ska vara lte dum i huvudet när man är tonåring. man tänker och tycker om så mycket men det är ju inte alltid som hissen går ändå upp...milt sagt.
Man tyckte att man var så vuxen och visste så mycket bättre än de som faktiskt var äldre och visare. Well, nu vet jag faktiskt bättre och vissa grejer som jag skrivit är helt enkelt inte menade för andras ögon än mina egna. och så ska det förbli för all framtid...amen!
Och tack, tack för att jag är född på den tidigare delen av 80-talet och fick vara fjortis i slutet av 90-talet då visserligen internet fanns men med slöa modemuppkopplingar och inga bloggar, bilddagboken, youtube i sikte någonstans. För att lägga ut en bild då fick man först ta slut hela rullen, lämna in rullen på framkallning, vänta och vänta, få hem bilderna i brevlådan, scanna in bilden och ladda upp bilden någonstans (typ lunarstorm) vilket bara det kunde ta en evighet. Det var alltsa inte värt besväret och det känner jag mig idag oerhört tacksam för. Speciellt när jag läser vissa bloggar.
Man tyckte att man var så vuxen och visste så mycket bättre än de som faktiskt var äldre och visare. Well, nu vet jag faktiskt bättre och vissa grejer som jag skrivit är helt enkelt inte menade för andras ögon än mina egna. och så ska det förbli för all framtid...amen!
Och tack, tack för att jag är född på den tidigare delen av 80-talet och fick vara fjortis i slutet av 90-talet då visserligen internet fanns men med slöa modemuppkopplingar och inga bloggar, bilddagboken, youtube i sikte någonstans. För att lägga ut en bild då fick man först ta slut hela rullen, lämna in rullen på framkallning, vänta och vänta, få hem bilderna i brevlådan, scanna in bilden och ladda upp bilden någonstans (typ lunarstorm) vilket bara det kunde ta en evighet. Det var alltsa inte värt besväret och det känner jag mig idag oerhört tacksam för. Speciellt när jag läser vissa bloggar.
Kommentarer
Trackback