khalypso

Det verkar vara väldigt svårt för folk att hålla isär känslor och förnuft.

Jag funderar lite på om det här fallet med den våldtagna tonårsflickan som tog livet av sig några timmar innan rättegången och där åklagaren tvingades lägga ner målet i brist på bevis. Det är naturligtvis fruktansvärt hemskt och tragiskt på alla vis. ´MEN varför i hela fridens namn riktar folk sin aggression mot åklagaren i första hand? Jag ska inte påstå att jag är mer insatt i fallet än den faktan som aftonbladet serverat men det tror jag i och för sig inte att andra är heller. Man måste ju förstå att åklagren naturligtvis skulle åtala om det fanns bevis. Man kan ju anta att det inte är av lathet som åklagaren väljer att låta gärningsmannen gå fri från just de här anklagelserna. Antagligen är det just så som åklagaren säger själv: Det finns inga bevis, åtalet byggde på flickans kommande berättelse på rättegången. varför tycker folk att han är ett svin? 
Det felet som begåtts, som jag kan tycka, är hur flickan som uppenbarligen var i dåligt skick kunde lämnas möjligheten att ta livet av sig. Var hon lämnad själv, var det ingen som såg till henne? Men det vet jag heller ingenting om, däri ligger i alla fall mina största funderingar.

Jag har nyligen lyssnat på P3s dokumentärer om Mattias Flink ( Dödade sju personer i Falun ) och Juha Valjakkala (Dödade tre personer i åmsele) . I båda dokumentärer beskriver deras försvarsadvokater att de har mottagit hot i form av "om du kan försvara ett sånt monster så förtjanar du att dö din jävel" eller liknande. Hur tänker man då? Alla har rätt till en advokat även om man har gjort de mest hemska saker. Att uttala sådana saker är ju ett hot mot hela rättsamhället och till slut hela demokratin. Så därav min undran? När ska folk börja lära sig att skilja på känsla och förnuft ?
Bara för att man måste lägga ner ett åtal betyder det inte att man tycker att det är en bra sak att göra, man kanske helt enkelt är tvungen. Bara för att man försvarar någon som har gjort något hemst betyder det inte att man tycker om det människan har gjort och står bakom det. Dock kan jag förstå att det är mycket svårt att hålla sina känslor i styr om man är direkt inblandat, t.ex. anhörig. Det skulle jag nog också ha mycket svår att göra. Men vi andra, vi kan väl försöka tänka till lite i alla fall.

Om man ska hata kan man väl åtminstonde hata rätt person, nämligen gärningsmannen.