khalypso

Har nog tagit upp det här ämnet förut men jag blir lika irriterad varje gång.
Den där människan som, efter att någon på ett uppenbart sätt generaliserat om någon åsikt, ställer sig upp och skriker högt; Så är det inte för mig, det gör inte jag etc. Men förstå människa, vi är inte ett dugg intresserad av dig som enskild individ utan samhället i stort. Vad en människa gör är helt betydelselöst.
Läste Malin Wollins krönika om att ingen tid är viktigare än den med barnen där hon skriver att många mammor är glada om papporna håller tassarna borta från föräldraledigheten (vilket jag tror stämmer). Men självklart i kommentarerna så står det: Så är det inte för alla familjer! Jag är glad om min kille är hemma med barnen
Nej, men tjena, och din kommentar skall tillföra vad i debatten?
Varför känner människor sånt stort behov av att hävda sig "jag är bättre än så" eller är det ett försvar. De kanske känner sig träffade och måste visa att "sån där är minsann inte jag"
 

Resan började klockan halv tre på natten fredagen den 29 augusti då vi åkte hemifrån för att ta oss till Landvetter. Jag sov naturligtvis hela vägen dit men dock inte Johan stackaren.

När vi kom dit skulle vi gå och hämta ut våra boardingcard och lämna väskorna. Checkat in hade vi gjort hemifrån redan och det var ju smidigt måste jag säga.

Det blev lite stressat trots att vi åkt i god tid tyckte jag i alla fall men vi kom igenom säkerhetskontrollen som var bra mycket krångligare nu än när jag flög senast (sommaren 2001). Jag kom igenom utan problem men när Johan gick igenom så pep det så han blev tillsagd av en otrevlig kärring (ursäkta ordvalet men det var en kärring) att ta av sig skorna och skärpet och lägga det på bandet bara det att hon sa det väldigt opedagogiskt så Johan fattade inte med en gång (inte jag heller) exakt vad han skulle göra. Hon blev sur och snäste

•-Om du gör som jag säger så går det mycket fortare!

I alla fall så löste det sig och vi kom på planet. Jag är inte flygrädd, åtminstone trodde jag inte att jag var det men med Madridflygolyckan i minne var det en aning nervöst i starten och det blev inte bättre av att det vid ett tillfälle kändes som planet bara föll fritt, visserligen bara i en halv sekund eller så men i magen kändes det som att åka berg-och-dalbana. Det är säkert helt normalt men jag är inte van vid att flyga och jag kan säga att jag trivs bra mycket bättre på marken än i luften. Flygresan gick i alla fall bra och när vi landade på Barcelona flygplats var vi trötta men förväntansfulla. Självklart gjorde vi fel direkt och hamnade i fel terminal så efter mycket om och men och lite nervöst irrande så fick vi gå igenom säkerhetskontrollen igen och in till rätt terminal. Det var i alla fall inte svårt att hitta väskorna eftersom våra var de enda som fanns kvar på bandet =).

Vi tog tåget in till staden och det första vi såg när vi kom upp ur underjorden på gatan Passeig de Gracia var Casa Batlló gjort av arkitekten Gaudi. Otroligt fascinerade byggnad precis som allt annat gjort av honom som vi såg.
   
                                                 

Efter en coca-cola på McDonalds av alla ställen införskaffade vi oss en karta för att hitta till lägenheten och vi gick och gick släpandes på tunga väskor men till slut kom vi rätt. Huset som vi skulle bo i såg ut som rena rama rivningsobjektet och jag frågade Johan nästan i panik, Är du verkligen säker på att detta är rätt nummer? Men självklart var det rätt. Som tur var såg lägenheten betydligt fräschare ut på insidan och jag kunde andas ut. Sängarna var dock inte så bra, när jag satte mig på sängkanten så brakade sängen ihop, eller kanske inte så mycket brakade som sjönk ihop. Det visade sig att benen typ hade lossnat och bara satt fast i botten med tejp. Det funkade att ligga i sängen men att sitta i den blev resten av vistelsen förbjudet.

          
Huset där vi bodde och dörren till lägenheten, mycket charmigare invändigt än utvändigt.

 Efter en välbehövlig middagslur och dusch så gav vi oss ut på stan och jag fick nästan en chock av mängden affärer och vilka shoppingmöjligheter det medförde. Vi bodde i de Gotiska kvarteren och där fanns verkligen hur många affärer som helst. Vi kollade på en hel del kläder men köpte jag köpte ingenting då får jag ville spara på slantarna lite men hade lätt kunnat göra av med halva reskassan där och då.

Gotiska Kvarteren

När affärerna stängt för kvällen (ca nio) så gick vi ner mot hamnen. Där såg vi Columbusstatyn och mycket annat. Vi började bli rejält hungriga vilket resulterade i att vi råkade hamna på en relativt dyr restaurang med utsikt över hamnen delvis pga. att vi blev förväxlade som tyskar och att de pratade tysk-spanska med oss. Vi åt i alla fall skaldjurspaella vilket skulle visa sig bli det dyraste vi åt på hela veckan =). Gott var det men hummern som låg i var inte den lättaste att äta. Jag höll på att slinta med skalknäckaren några gånger och befarade att jag skulle få uppleva scenen från Pretty Woman, där Julia Roberts kastar iväg en snigel och säger "slippery little suckers", live men jag lyckades undvika det. Vi var rätt trötta efter resan så vi gick hem tidigt och sov.