10 År
Hur kan tiden gå så snabbt.
Hur kan det ha gått 10 år sedan den där kalla oktobermorgonen man vaknade upp till nyheterna om en stor brand i Göteborg med 60-tal döda ungdomar.
Estonia
9/11
Tsunamin
och Brandkatastrofen i Göteborg. Fyra händelser man aldrig glömmer även om jag aldrig har känt någon som varit med om det.
Jag och min kompis M var fjorton år och besökte efter någon vecka platsen för branden eftersom vi var på besök i Göteborg. Även om vi inte kände någon som var med där så ville vi gå och lägga blommor vid platsen. När vi gjorde det så stannade en man till vid oss, tittade på oss och sa .....mina elever, det var mina elever som dog här. När man är 14 känner man så mycket. Jag blir fortfarande berörd av katastrofer, vem blir inte det? Men just då när jag var fjorton kändes det nog extra mycket. De som dog var unegfär i samma ålder, hade likdana jackor och likadana skor och likadana mobiltelefoner som låg kvar och ringde i deras jackor långt efter det att elden var släckt.
Vi hade varit och tittat på Fucking Åmål på bio dagen innan och jag minns att jag tyckte filmen var betydligt mer verklig än den faktiska verkligheten man vaknade upp till dagen efter. Det går inte ens att föreställa sig hur det var får de som var där och för vänner och anhöriga.
Tänker på er idag.
Hur kan det ha gått 10 år sedan den där kalla oktobermorgonen man vaknade upp till nyheterna om en stor brand i Göteborg med 60-tal döda ungdomar.
Estonia
9/11
Tsunamin
och Brandkatastrofen i Göteborg. Fyra händelser man aldrig glömmer även om jag aldrig har känt någon som varit med om det.
Jag och min kompis M var fjorton år och besökte efter någon vecka platsen för branden eftersom vi var på besök i Göteborg. Även om vi inte kände någon som var med där så ville vi gå och lägga blommor vid platsen. När vi gjorde det så stannade en man till vid oss, tittade på oss och sa .....mina elever, det var mina elever som dog här. När man är 14 känner man så mycket. Jag blir fortfarande berörd av katastrofer, vem blir inte det? Men just då när jag var fjorton kändes det nog extra mycket. De som dog var unegfär i samma ålder, hade likdana jackor och likadana skor och likadana mobiltelefoner som låg kvar och ringde i deras jackor långt efter det att elden var släckt.
Vi hade varit och tittat på Fucking Åmål på bio dagen innan och jag minns att jag tyckte filmen var betydligt mer verklig än den faktiska verkligheten man vaknade upp till dagen efter. Det går inte ens att föreställa sig hur det var får de som var där och för vänner och anhöriga.
Tänker på er idag.
Kommentarer
Postat av: Emilia
s: Tack så mycket! Du går också ha en bra eftermiddag :D
Postat av: Maritha
Tiden går verkligen fort. Det känns fortfarande helt absurt att det kunde inträffa; Hur kunde man släppa in så många fler gäster än vad som var tillåtet? Hur kunde man blockera utgångarna? Hur kunde några få för sig att tända eld på stället bara för att de inte fick komma in gratis? Det är väldigt många "hur"...
Postat av: Jennie
Ja, många saker som gjorde att det blev så illa som det blev. Hoppas det inte änder igen.
Postat av: Sussi
Bra skrivet. Det är svårt att tänka sig hur de drabbade känner och tänker, när man själv blir så berörd av alla katastrofer och man är så långt borta från allt.
Postat av: Jennie
Sussi: Tack.Jo, det är verkligen svårt att sätta sig in i vad andra människor upplever, för att inte säga omöjligt.
Trackback