khalypso

Igår på tåget fick jag sällskap av ett härligt grabbgäng som skulle på något slags event i Göteborg, kanske en hockeymatch, kanske en konsert (jag gissar på det senare eftersom det såg sådär lagom 30-årsrockiga ut). Hela killgänget samlade, utan flickvänner för en gångs skull. Sådär upprymda och spralliga som man blir när man bara kan vara helt kravlöst (ungefär som den där reklamen "om du vill vara dig själv för en stund"). Varsin ölburk i handen och snus under läppen. De pratade om svunna tider, om jobb som inte riktigt blev som det skulle. De gör halvhjärtade försök att beklaga sig om sina fruar/flickvänner fast man märker att det inte riktigt är på riktigt utan mest bara för att få det avklarat. Det är svårt att få beklaganden låta verkligt när det ligger kärlek bakom varje ord.

I vanliga fall skulle jag lyckligt tjuvlyssnat hela resan, det är undehållande. Men igår hade jag inte sovit på ca ett dygn så gänget gnagde hårt på min stackars hjärna. Så jag proppade in mina MP3-lurar så långt jag kunde i mina öron och Brucans Radio Nowhere lyckades nästan ta bort deras röster i alla fall tills mängden tomburkar lyckades höja decibelsiffran avsevärt men då var resan nästan slut....som tur var!
Hoppas det händer snart igen när jag är pigg och utvilad så jag kan lyssna den gången!