khalypso

Trots att både jag och Johan var lite småförkylda tog vi bilen ner till Göteborg för att springa midnattsloppet i lördags.
Det var lite smånervöst innan start då jag aldrig tidigare har sprungit 1 mil. Starten gick och de tre första kilometrarna gick väldigt lätt och fortsatta att göra så fram till 5 km. Vet inte om det var psykologiskt eller om det faktum att vi bara brukar träna på 5 km påverkade men jag blev ganska så trött efter det. Flåset var ganska bra men benen började kännas möra. Efter 5 km började banan också gå något mer uppför och vid 7 km kom den fruktade backen och då började det kännas rejält i benen men jag kämpade vidare. 8 km - 10 km var jag helt slut men på något sätt lyckades jag tvinga mig vidare. Avenyn upp kommer jag knappt ihåg mer än att männsikor stod och skrek att kämpa vidare och det är inte långt kvar. Lyckan av när jag såg målet och tänkte att ja, jävlar jag klarar det var en riktig kick och jag orkade till och med spurta.


Mitt mål var ju under timmen men med tanke på mängden (eller snarare brist på mängden) träning och förkylning så är jag riktigt nöjd ändå.
Nu sitter jag här dunderförkyld igen men med en väldans träningsvärk och känner mig ändå ganska stolt över 1.06.49.