khalypso

Läste en chatt med en Astra Zenica-veterinär på Lunarstorm idag. De flesta ställde vettiga frågor men några undrade ju hur f-n hon kunde hålla på med djurförsök samtidigt som hon kallade sig för djurvän. Själv tycker jag att det är ganska enkelt att förstå. Det är väl ett ypperligt tillfälle att få chansen att minska djurens lidande. Tänk om det inte fanns några veterinärenr som kunde sätta stopp när forskarna går för långt? Då skulle man kunna tala om lidande. Man måste väl tyvärr vara medlem på lunarstorm om man ska kunna ta del av chatten (och nu erkände jag ju precis det pinsamma faktum att jag faktiskt har ett konto på lunarstorm som jag kikar in på då och då :-) )

Vi behöver djurförsök, det finns inga bra alternativ för att utveckla läkemedel. Idag har man beräkningskemister och superdatorer m.m. som kan på ett ungefär räkna ut hur ett läkemedel fungerar; till vilka receptorer substansen kommer binda och därmed ungefär vilken effekt den kommer ha. Därför kan man från 1000-tals substanser välja ut 3-4 som man tror är bra som kandidater och därmed minska antalet djurförsök. Men en dator säger inte allt om hur ett läkemedel fungerar i en levande organism. Det kan bara djurfösök tala om för oss. Och vill man ha sina läkemedel vilket gäller alla från cancerläkemedel, HIV-läkemdel till minsta lilla ipren-tablett mot mensvärk ja då får man nog också vara redo att acceptera djurförsöken.

Jag har själv varit och kollat runt i djurhusen på universitetet och visst skar det i hjärtat när man såg alla dessa fina katter,hundar, grisar och t.o.m möss som måste dö för sakens skull. Men många har det bra mycket bättre där (under den tiden dom lever) än ute i det fria alternativt som husdjur hos människor som vanvårdar dem. Och personalen tar verkligen hand om djuren, tro ingenting annat, dom sparade toarullar hemma och tog med till jobbet för att mössen skulle kunna ha något ställe och kura ihop sig och leka på. Det är verkligen riktiga djurvänner som jobbar med sådant!