Körkort
Jag kom just på att jag har haft körkort i 5 år och 3 dagar. Den 12 december 2002 genomgick jag den hemska uppkörningen och fick den efterlängtade lappen (som man har ca en vecka innan man får det riktiga körkortet) där det otroligt nog stod att jag var kapabel till att framföra en bil alldeles själv.
Uppkörningen gick väl bra men jag trodde ändå att jag skulle kugga då jag inte hittade någonstans att vända när vägtrafikskvinnan bad mig. Jag körde och körde, stannade på en parkeringsficka utmed vägen men ångrade mig då det var varningsstreck på vägen (lite längre streck i mitten som talar om att det är lite dålig sikt eller nåt =) ). Ju längre jag körde desto mer kallsvettig blev jag och när då kvinnan själv talade om för mig var jag skulle vända tänkte jag att loppet var kört. Dessbättre kontrade jag med en perfekt backning runt ett hörn. Har aldrig, innan eller sedan dess, gjort en sådan snygg och prydlig backning. Det gäller att kunna prestera under press eller vad var det nu han sa till mig den där elitidrottaren jag träffade i somras.
I alla fall kom vi fram till vägverkets parkering och jag hann se en skymt av ett kryss i godkäntrutan innan hon sa något. Jag vågade fortfarande inte tro någonting men sedan sa hon: Jadu Jennie, det gick ju bra det här. och jag: Så jag är godkänd? och hon svarade ja och det stämde väl för jag fick den där lilla åtråvärda lappen även om jag inte riktigt kunde tro det, inte än, inte då just där.
Jag fick själv köra bilen tillbaka till körskolan och jag skakade hela den korta vägen dit. Livsfarligt men jag kom fram. Men vilken känsla. Att ta körkort känns verkligen som en stor prestation när man väl klarar sig. Det är jobbigt och hemskt och nervöst men när man väl får köra själv - det är frihet. Att kunna sätta sig bakom ratten och tänka, om jag vill kan jag köra vart jag vill.
Ett av mina bästa körminnen är när jag körde till Örebro sent på kvällen för att hämta J som hade varit på konsert där. Ljummen sommarnatt, augusti då det börjar bli mörkare på kvällarna. Radion på och jag sjöng för fulla muggar hela vägen. Då tänkte jag att om jag har tillåtelsen att köra ensam till Örebro ja då måste jag ändå vara vuxen. Vilken kick. Bara mörk sommarnatt, jag och bilen.
(Har ingen bil så det är inte ofta jag kör, speciellt inte själv och speciellt inte så långt.)
Uppkörningen gick väl bra men jag trodde ändå att jag skulle kugga då jag inte hittade någonstans att vända när vägtrafikskvinnan bad mig. Jag körde och körde, stannade på en parkeringsficka utmed vägen men ångrade mig då det var varningsstreck på vägen (lite längre streck i mitten som talar om att det är lite dålig sikt eller nåt =) ). Ju längre jag körde desto mer kallsvettig blev jag och när då kvinnan själv talade om för mig var jag skulle vända tänkte jag att loppet var kört. Dessbättre kontrade jag med en perfekt backning runt ett hörn. Har aldrig, innan eller sedan dess, gjort en sådan snygg och prydlig backning. Det gäller att kunna prestera under press eller vad var det nu han sa till mig den där elitidrottaren jag träffade i somras.
I alla fall kom vi fram till vägverkets parkering och jag hann se en skymt av ett kryss i godkäntrutan innan hon sa något. Jag vågade fortfarande inte tro någonting men sedan sa hon: Jadu Jennie, det gick ju bra det här. och jag: Så jag är godkänd? och hon svarade ja och det stämde väl för jag fick den där lilla åtråvärda lappen även om jag inte riktigt kunde tro det, inte än, inte då just där.
Jag fick själv köra bilen tillbaka till körskolan och jag skakade hela den korta vägen dit. Livsfarligt men jag kom fram. Men vilken känsla. Att ta körkort känns verkligen som en stor prestation när man väl klarar sig. Det är jobbigt och hemskt och nervöst men när man väl får köra själv - det är frihet. Att kunna sätta sig bakom ratten och tänka, om jag vill kan jag köra vart jag vill.
Ett av mina bästa körminnen är när jag körde till Örebro sent på kvällen för att hämta J som hade varit på konsert där. Ljummen sommarnatt, augusti då det börjar bli mörkare på kvällarna. Radion på och jag sjöng för fulla muggar hela vägen. Då tänkte jag att om jag har tillåtelsen att köra ensam till Örebro ja då måste jag ändå vara vuxen. Vilken kick. Bara mörk sommarnatt, jag och bilen.
(Har ingen bil så det är inte ofta jag kör, speciellt inte själv och speciellt inte så långt.)
Kommentarer
Postat av: Nadina
Vill du vinna en bloggdesign?
Postat av: Jennie
Oj, hjälp tycker du att det behövs. nej skämt å sido, jag vet att det ser illa ut här inne nu men jag föredrar att pyssla med sånt själv då jag tycker det är roligt i mina bättre sällsynta stunder.
Postat av: Maritha
Hehe, ja hur ska man tolka den kommentaren?
Trackback