Premiär
Nu när snön äntligen smält bort (ja, jag skrev äntligen. Till och med jag, snöälskaren, har på sista tiden varit en aning trött på snön) så kan man börja ta sig ut och löpträna igen. Vanligtvis föredrar jag att springa i elljusspår framför asfalt då underlaget är betydligt mer behagligt. Dock dröjer det nog ett tag innan snön försvinner från de stigarna och även om snön är smält är det rena rama lervällingen ett bra tag.
Igår var det alltså dags att plocka fram mina kära asics från garderoben och bege mig ut på cykelbanorna för en premiärtur. Det gick jättebra och var obeskrivligt härligt....i ca fem minuter. Sen trodde jag att jag skulle dö. Lyckades kämpa på på ren vilja i ca 10 minuter till, sen var jag helt enkelt tvungen att varva med lite promenad emellanåt. Men jag är inte nedslagen för det. Första rundan är alltid superseg...brukar gå bättre redan andra gången. Sen har jag dragit på mig 2-3 kanske lite onödiga kilon. Så fort de är borta så kommer jag susa fram i spåren igen...var så säkra.
Gjorde 20 x 2 utfallssteg efteråt också så nu är jag mör i hela kroppen (styrketränade i tisdags).
Äntligen ute ur graderoben