khalypso

Har träffat vänner både igår och idag.
Ibland är det bara det bästa som finns att träffa gamla vänner och bara prata, skratta fika, bioa (nytt verb) och en massa annat smått och gott.

Och så var det det här med klumpigheten.
Jag var på bio och såg Sex and the city 2, hyffsad film men jag känner att jag inte riktigt kan göra den rättvisa.

När reklamen slutade och filmen började rulla så började jag känna mig så smått kissenödig. Tänte att jag kunde säkert hålla mig för det är ju så pinsamt att resa mig upp och behöva besvära andra. Hahaha, det gick ju säkert.
Fatta jag är 26 år och fattar inte att man kanske ska gå på toa INNAN filmen börjar.
 
Sen reste jag mig iaf upp, besvärade andra och trevade försiktigt efter kanten man måste kliva uppför innan man kommer ut från raden också PANG! fastnade med sandalen i kanten och föll framstupa med en duns. Kände att det bokstavligen knakade till i tummen men nejdå det var absolut ingen fara med mig, upp snabbt som attan och hoppas på att bara hälften av biobesökarna hade uppfattat min ramling.
Går på toa med en tumme som sprängvärker, kan inte röra tummen. Kommer tillbaka till skrattande kompisar "VAd hände"? (det är lugnt, jag skrattade också, det var ju bara för dråpligt). Sitter och tittar på en film med en tumme som värker och värker och värker och som är totalt orörlig. Till slut lagom till det var dags för sextjejerna att lämna orienten så domnade tummen av totalt och jag kunde njuta av filmen (det som var kvar av den).

Idag när jag skulle bjuda på kaffe såkade jag välta ut en kopp otroligt klantigt rakt på en sittdyna som jag har på balkongstolen. Det vet ju alla hur snyggt det är med en gigantisk kaffefläck på en dyna som är vit-blå-randig.

Men idag kan jag röra på tummen och sol har det varit så jag känner mig positiv trots allt.